Vaccinering
Postat av jesper Lördag 25 November, 2006
Då var det dags för det första riktiga steget mot en ny månad i Thailand; vaccinering. Jag kommer att göra min vaccinering på Wasa vaccination vid hötorget, precis som förra gången. Låt oss hoppas att kön är hanterbar. För andra som ska österut, finns det en bra lista över vaccinationer att överväga här.
—————————————
Det blev följande vaccinationer:
- Hepatit A (andra sprutan, tog en när jag åkte senast för 2 år sedan)
- Hepatit B (första sprutan, ska ta en till om två veckor)
- Cholera/Dukoral (mot turist-diarré, andra omgången eftersom jag tog en vid förra resan)
- Influensa
Mindre än fyra veckor kvar
Postat av jesper Lördag 2 December, 2006
På Lördag om fyra veckor (30 December) bär det av. Då har två av oss (jag och Micke) precis landat på flygplatsen i Zürich och Markus har nog precis påbörjat sin resa från Frankfurt. Det finns ytterligare två till härifrån som ska ner samtidigt, så det finns en viss chans att vi faktiskt blir ett ganska stort gäng som sluter upp på någon inbjudande ö.
Trots att det bara är fyra veckor kvar känns det som en ganska lång tid, inte minst för att alla julbestyr ska klaras av innan. Jag ska försöka att inte skapa ett alltför stort hål i pengafickan under julruschen, vilket annars brukar vara ett årligt återkommande problem.
Planerna just nu är att försöka hitta något Thailändskt traditionellt sätt att fira nyår på, för att sedan dra vidare till öarna söderöver den 2e Januari. Detta ger lite tid till Bangkok-shopping av tröjor och andra saker som kan behövas på resan. Detaljplaneringen ligger fortfarande i vänteläge, men vår vän Lonely Planet kommer att hålla oss sällskap och peka ut riktningen.
“Hotell” bokat
Postat av jesper Måndag 4 December, 2006
Då har vi bokat övernattning från den 31 December till 2 Januari. Vi siktar på att flyga vidare söderut efter det.
Det blir budgetboende från start. Förra gången bodde vi på D&D Inn på Khaosan Road och det var stor skillnad mellan de två rum vi hade. De säger sig vara en femstjärnig upplevelse, men såvida inget drastiskt hänt sen vi var där senast, skulle detta tolkas som rejäl falsk marknadsföring här hemma.
Därför testar vi något nytt denna gång. Det blir Rambuttri Village Inn. Ett ställe som skryter med att alla rum har fönster, så då förstår ni som aldrig backpackat i Bangkok vilken nivå det ligger på. Stället finns givetvis representerat på egen hemsida.
Checklista inför resan
Postat av jesper Tisdag 5 December, 2006
Jag blev tipsad av Markus om ett inlägg på backpacking.se som innehåller en ganska komplett lista över vad man bör tänka på inför resan. Det blir helt klart läge att skriva ut denna för att säkerställa att jag har med mig det mest nödvändiga.
Tyfon i Thailand
Postat av jesper Tisdag 5 December, 2006
Senast vi var i Thailand 2004, fick vi uppleva de störtskurar som är ganska vanliga i Sydost-Asien. Det är sant som man säger, det känns verkligen som om himlen öppnar sig. Det är enorma mängder vatten på mycket kort tid som vräker ner. Även om det på ett sätt kan ha sin tjusning att sitta ute på öppet vatten i en liten eka, samtidigt som vågorna sköljer över relingen, hoppas jag att vi slipper något som ens i närheten liknar en tyfon.
Lite inspiration
Postat av jesper Torsdag 14 December, 2006
Min syster var snäll och skickade mig ett reportage från Amelia om en del nya chartermål i Thailand. De tar upp tre öar; Koh Mook, Koh Chang och Koh Lipe. För egen del tycker jag att Koh Lipe låter som rena paradiset. Det som troligtvis är mest förvånande för förstabesökare till Thailand, är vilken otrolig mängd turister där finns. Med dessa tre alternativ och kanske framförallt det sista kanske man kan få uppleva lite av den där äventyrslustan som man hoppades på inför första besöket.
Våldsamt Thailand
Postat av jesper Torsdag 14 December, 2006
Förstanyheten på dagens Aftonbladet är ingen glädjande läsning och samtidigt visar det hur exploaterat Thailand börjar bli. Det vi tidigare läste om gällande europeiska semesterparadis runt Medelhavet har nu också flyttats till Asien. Jag var på Koh Samui förra gången och just partygatan i Chaweng var lite speciell. En gata full med barer och västerländska turister överallt, som var mer eller mindre dyngraka. Man såg en massa europeiska ungdomar som nappade på erbjudanden om att ha papegojor, falkar, reptiler och annat runt halsen samtidigt som de blev fotade. Platsen kunde precis lika väl ha varit Magaluf, eller Rhodos.
Denna gången är det alltså en svensk som blivit skottskadad på Koh Samui efter att ha kommit i bråk med några thailändare.
Fotoalbum redo
Postat av jesper Fredag 15 December, 2006
Jag har nu fixat upp det obligatoriska fotoalbumet. Förhoppningsvis ska vi få upp några foton under resans gång, så ni kan bli riktigt avundsjuka. Jag har också lagt till ett fåtal foton från resan 2004.
Mindre än två veckor kvar
Postat av jesper Måndag 18 December, 2006
Med julhelgen allt närmre börjar det bli dags att pricka av vissa saker från "saker-som-måste-fixas-innan-resan"-lappen. Framförallt med tanke på att jag åker hemifrån på Torsdag och inte kommer tillbaka förrän dagen innan planet går. Påse för skydd av ryggsäcken under transport är införskaffad (tack Markus) och lagring av post är beställd och bekräftad. 175:- tar Svensk Adressändring för lagring av post i 31 dagar, vilket det helt klart är värt…om det fungerar.
Jag har lite sisådär erfarenheter av Adressändring sedan tidigare. Dessutom flyttade jag för lite mindre än ett år sen och har eftersändning av post från gamla adressen. Det ska bli intressant att se hur de klarar av att hantera två adresser, där den ena gäller eftersändning till den adress som jag nu vill lagra posten för.
Min tredje omgång av dukoral är också tagen, vilket nu ska ge skydd i 20-30 år tydligen.
Annars samlades jag, Mikael och Markus i Torsdags för att diskutera resrutt. Efter två timmar kom vi fram till att inte bestämma något, utan vi tar beslut i Bangkok. Vi hade diskussioner om vi ska besöka både ost- och västkusten, eller bara västkusten. Det som lockade var det s.k. full moon party som hålls på Koh Pangan (ostkusten), men efter lite övervägande kom vi fram till att det kanske blir världens besvikelse. Nu har Markus dock fått tips om att det faktiskt är värt resan dit, så just nu kan det bli vilket som.
Sista vaccineringen klar
Postat av jesper Tisdag 19 December, 2006
Idag fixade jag sista vaccineringen, nämligen andra sprutan mot hepatit B. Det blev även en spontanvaccinering mot tyfoid. Myggstift blev införskaffat samtidigt, men jag misstänker att det kommer att hamna längst ner i ryggsäcken, bortglömt och oanvänt.
Det finns en thailändsk restaurang vid jobb och eftersom vi fortfarande inte vet om full moon party är värt resan till ostkusten frågade Micke den thailändska ägaren om hon tycker att vi ska åka dit. Vi fick svaret:
"ja, det är klart ni ska dit!….och Micke, du måste testa röka svampar! Det är jättehäftigt".
Vi kunde inte låta bli att skratta högt. Well, svamprökning blir det inte, men det verkar som om Koh Pangan blir resmål nummer två trots allt.
Vista (WMP 11) + iPod = sant….eller?
Postat av jesper Torsdag 21 December, 2006
Det hör till att någon typ av musikspelare följer med på resan och i mitt fall kommer jag att ta med min iPod mini. Jag köpte den för några år sedan eftersom det var den första mp3-spelaren som uppfyllde alla mina krav. Jag har under en ganska lång tid varit frustrerad över att behöva använda iTunes för att flytta filer till spelaren. Jag vet att det finns andra sätt att göra det på, men eftersom jag använder Windows Media Player i vanliga fall har jag saknat integrationen mellan dessa.
Nu kör jag Windows Vista som kommer med Windows Media Player 11, som är riktigt bra och därför har jag saknat stödet ännu mer eftersom synkningsfunktionen faktiskt fungerar helt ok numera. Eftersom jag misstänker att fler är i samma situation kommer här ett tips. Det finns minst en fungerande plugin idag och jag använder MGTEK dopisp, som jag verkligen kan rekommendera. Det är bara att köra igång!
I Bangkok
Postat av jesper Måndag 1 Januari, 2007
Just nu sitter jag och Micke på ett internetcafé bara några hundra meter från vårt hotell. Resan ner flöt på riktigt bra, förutom stolarna som var helt horribelt svåra att sova i. Detta har medfört att iaf jag ligger några timmar efter i sömn.
Efter att vi kom till Arlanda, tog det inte lång tid förrän flyget var i luften, på väg till Zurich. Det var nog trots allt här jag fick min bästa sömn. När vi landade i Zurich hade vi ungefär 30 minuter på oss innan flyget till Bangkok skulle, vilket innebär ungefär 15 minuter till boarding skulle vara klar. Det var då vi såg skyltarna med att det tar ungefär 15-20 minuter att transportera sig till rätt avgångshall. Vi satte bra fart, bara för att mötas av en ganska lång kö och det visade sig att planet var 20 minuter försenat. Vi kom alltså fram alldeles lagom.
Efter att vi glidit på planet, såg vi förväntansfullt fram emot att utnyttja det ultramoderna nöjescentrat, som var placerat individuellt vid varje plats. Efter 20 minuter öppnades möjligheten att se valfri film och efter unegefär en timme hade Micke slocknat. Jag klarade mig lite längre och hann se tre fjärdedelar av pirates of the Carribean 2.
Efter 10 timmar med sporadisk sömn landade vi sedan i bangkok och möttes av dis och 30 graders värme. Helt perfekt. Vi landade på den nya flygplatsen, där det numera faktiskt är väldigt lätt att få tag i taxi för transport in till stan. Vi bestämde träff med Markus (han hade landat ungefär 40 minuter innan oss) på Khao San Road och sedan checkade vi in på hotellet. Hotellet var över förväntan, trots några varningens ord från Markus första intryck. Medan vi stod i receptionen trillade även Patrik och den andra Markus in, de hade i sin tur landat ungefär 20 minuter efter oss.
Men nu var det ju trots allt nyår. Vi spanade in Khao San och intog vår första måltid runt 18-tiden och började planera kvällen. Vi kom inte sådär jättelångt och bestämde oss för att ta det som det kommer (i vanlig ordning). Två snabba västvärmare på rummet blev det innan vi for ut stan för vidare bravader. Efter noga övervägande hamnade vi på Silk Bar och beställde in kvällens första drinkar. Sedan drog vi vidare till CM2 där det blev en hel del till, några mer för vissa. Nya året skålades in med billig skumpa och åtföljdes av en trevlig Thailändsk hamburgare.
Ett par timmar in på nyåret stapplade en lagom berusad engelsman fram och sluddrade något om att det hade blivit lite extra fyrverkerismällar under kvällen. Vi hade inte sett en enda raket, men vi nickade medhållande, skrattade lite lätt och såg nog mest ut som ufon i övrigt. Vi fattade helt enkelt inte vad han menade. Det var nu vi fick höra att det smällts bomber runt om i Bangkok. 6-7 stycken snackades det om. Vi varken såg eller hörde något om dessa bomber alltså och ni har säkert varit mer välinformerade än vi om alltihop.
Kvällen slutade kl 03, vilket var tillräckligt för att jetlagen skulle ta ut sin rätt mer än tillräckligt.
Idag har vi spenderat dagen med återhämtning och fördrivit eventuella tankar om baksmälla med att shoppa lite nya t-shirts och byxor. Nu sitter vi alltså återigen i ett ljummet Bangkok (klockan är runt 20) och ser fram emot dagens tredje måltid. Kan ju tillägga att en Longtail-boat längs med floden i Bangkok är en upplevelse man absolut kan göra mer än två gånger.
Alla vi snackar med säger att Full Moon Party är ett måste om man aldrig varit där. Om vi åker blir det antingen imorgon eller på Onsdag. Bilder har det tagits en del och smakprov laddas upp så snart vi kan.
Hoppas snön har kommit och att det är riktigt svinkallt hemma
Uppe med tuppen
Postat av jesper Onsdag 3 Januari, 2007
Igår beslöt vi oss för att dra vidare. Vi hade fått lite småhintar om att det kan bli problem med att hitta boende på Koh Pangan, så vi bestämde oss för Phuket istället. Detta va iofs bara ett första beslut eftersom vi sedan spontanbeslutade att dra vidare direkt till Phi Phi.
För att komma till Phuket och sedan eventuellt Phi Phi, i en tid som också skulle ge oss möjlighet att hitta boende fick vi ta planet som gick från Bangkok klockan 07:00. Taxiresa från hotellet till flygplatsen går på ungefär 40 minuter och vi skulle vara på flygplatsen en timme innan avgång. Detta innebar ett uppvaknande med de galtokia tuppa som överröstat allt annat utanför hotellet.
Så, vi gick upp klockan 05:00, kom med det försenade flyget klockan 07:20, för att sedan ta minibuss från Phuket flygplats till Phuket town. Två danskor gjorde oss sällskap i bussen, fast de blev föga imponerade av Markus prutningsegenskaper, så de har vi inte sett till sedan båten avgick från Phuket town till Phi Phi Don.
Så, nu har vi spenderat vår första dag på Phi Phi (vi ankom runt klockan 12) och har också bestämt oss för att ta ett PADI dykcertifikat med en tredagars-kurs. Detta lir troligen till helgen eftersom Markus första måste åka tillbaka till Phuket för att få kollat sina lungor p.g.a. tidigare astma.
Vädret har varit lagom soligt för oss bleka nordbor, men nu åker solkrämen fram. Imorgon blir det nog lite sol och bad för att invänta Markus snabbvisit till Phuket.
Phi Phi har för övrigt ändrats en hel del. Man ser att gatorna är kvar, men nya byggnader har tillkommit även om de verkar ha försökt behålla mycket av det tidigare utseendet. Jag har filmat en del med, vilket jag tror blev riktigt bra. Tyvärr har vi inte lyckats komprimera bilder än för uppladdning till bloggen.
Vi hörs snart igen!
Tröjor, husbyte och bad
Postat av jesper Torsdag 4 Januari, 2007
Jag glömde berätta att vi inhandlade ett stort gäng tröjor när vi var i Bangkok. Med ett litet misstag, vi utgick efter storleken på en av oss för att uppskatta vilka storlekar resten av oss behövde.
Markus (med k) har också bett mig förtydliga att det finns två Markusar här, fast en stavar sitt namn med c.
Marcus är en ganska lång kille, så på något sätt utgick vi från att storlek Large passade honom. Det hela slutade med att fyra av fem personer köpte på sig en storlek för liten, efter att ha prutat ner 6 tröjor till totalt 1020 baht. Så redan nästa dag åkte vi tillbaka och köpte på oss ett gäng till, denna gång en storlek större än vad vi valde förra gången. Markus och Marcus kände för att spendera lite mer pengar och plockade åt sig 12 (!) tröjor var. Mindre frekvent tvättande iaf
Men men, nu är vi på Phi Phi. Gårkvällen blev lugn, men vi hann ändå med lite kvällssoftande vid beachen med lite förfriskningar. Imorse drog alltså Markus och Micke till Phuket för att kolla lungor osv inför dykkursen. Allt flöt finfint (trots att de två var helt vilsna när de skulle lämna sina väskor hos Patrik och Marcus) och på Lördag drar vi igång.
Medan de båtade till Phuket, letade jag nytt boende. Markus var “helgalen” på en tupp som skrek hela natten, samt frånvaron av en spegel och ville helst ta in på Phi Phi hotel. Tyvärr har de inga lediga rum förrän på Lördag. Jag sprang runt till ~10 olika hotell, men fick alltid något av följande svar:
1. Det är fullt
2. Vi har inga extrasängar
3. Vi har inga rum för tre personer
4. Det kostar 5000 baht
Efter två timmar gick jag därför till samma guest house där vi bodde för ett par år sen. Det är värsta rucklet, men ändå hyffsat rent. Fast på eftermiddagen kom det ett mindra bra samtal från Markus. De hade missat båten tillbaka till Phi Phi och måste spendera natten i Phuket. Så nu sitter jag här med ett rum med tre sängar, men förhoppningsvis kommer de med någon av de två färjorna som går imorgon
Jag, Marcus och Patrik började sedan med en bananpannkaksfrukost för att sedan åka till Long Beach, där vi badade och solade fram till kl 17.
Om någon nu läser detta, som också har tänkt sig besöka Phi Phi, så kan jag säga att priserna har minst fördubblats sen två år tillbaka. För det rum vi bodde i för två år sedan betalade vi runt 1200 baht (vilket då inte var särskilt billigt). Nu går exakt samma rum för 2300 baht. Normalpris verkar ligga runt 1800 baht för ett rum och tillägg på 500 baht för extrasäng. Matpriserna varierar lite och ligger mellan 60-150 baht för traditionell thaimat. Dykkursen vi ska gå kostar 11900 baht (~2400 kronor). Vilket också påminner mig om att det i vanlig ordning har gått pinsamt mycket pengar redan. Jag har fram till idag spenderat ungefär 17000 baht totalt (3500 kronor), men precis som förra gången bör det lugna ner sig. Det som oroar lite just nu är att det är riktigt dyrt att bo på Phi Phi och vi måste stanna här minst fem dagar till.
I övrigt har vi det bra och ska snart ge oss ut för att få kvällsmat. Vi hörs!
Trekking och dykning
Postat av jesper Lördag 6 Januari, 2007
I förrgår var det andra partykvällen. Vi passade på nä grabbarna grus var på annan plats och tänkte att vi lika bra kunde ta ett par buckets innan dykkursen påbörjas. Jag, Marcus och Patrik började kvällen med en schysst ananansmiddag för att sedan dra vidare till Tiger bar där vi spelade Bricks, eller tornspel eller vad det nu heter, med bucket-dopning som tilltugg. För er som inte vet vad en bucket är, så är det helt enkelt en liten spann, med plats för ungefär en liter dricka. Härnere är den vanligaste blandningen thailändsk whisky, redbull, cola och sprite, och variationer på detta. Inte det bästa man kan tänka sig, men klart drickbart till priset av 300 baht (en vanlig drink går på runt 100, en öl mellan 60-100 och wine cooler på runt 100).
Gårdagen spenderade vi med att kolla annat hotell till en början, eftersom luftkonditioneringen på det nuvarande stället ite verkar 100%. Därför har vi nu bokat in oss på Phi Phi hotell dit vi flyttar imorgon.
Sedan tänkte vi följa upp med en liten utflykt upp på utsiktsplatserna på Phi Phi, vilket visade sig vara ett större äventyr än vi först trodde. Det började med runt 100+ trappsteg, i brant lutning. Det blev en del svettdroppar som trillade till marken. Vi såg sedan en skylt som pekade mot Viewpoint 2 och tog oss vidare ännu högre upp.
Nu kom vi nästan högst upp på ett av de bergen man kan se på foton över Phi Phi, en riktigt bra bit upp alltså. Efter detta bestämde jag, Marcus och Markus oss för att gå vidare hela vägen upp till toppen, medan Patric (som led av gårdagens sviter) och Micke drog vidare nedför andra sidan berget. En riktigt schysst vandring blev det med bra tempo. Utsikten var ännu bättre och man kunde se hela denna sidan av ön. Jag filmade en del på de lägre viewpoints som jag tror blev helt ok.
Sedan pbörjades en riktig strapats. Riktig trekking. En smal, grusstig, mitt i djungeln, med massa sten och rötter i vägen. Markus ledde träningspasset där vi bara hade ett stopp för fotografering. Det blev ett träningspass som vi ska försöka ta någon gång till. En mindre rolig sak var dock att Micke satte handen rakt på en taggis sak, någon typ av borre som lagt sig på en sten och fick ett stort gäng taggar i handen. Det var ingen trevlig syn, men han fick hjälp av lokalbefolkningen med vinäger och utdragning. De flesta taggarna kunde tas bort men inte alla. Tydligen är den ofarlig för människor men gör likförbannat riktigt rejält ont, och det förstår man av Mickes skrik. Om två till tre dagar ska det dock vara bra igen, efter behandlng md citron två gånger om dagen.
Idag har vi haft dykteori hela förmiddagen (vi är alla 5 i samma grupp, inga andra) och har en svensk dykinstruktör. Valet föll på Island Divers PP, mest för att de varit riktigt schyssta med att svara på frågor och boka läkare till Markus och Micke. Dagen avslutades med vår första dyk med full utrustning, fast det var bara för att lära oss grunder som att tömma masken på vatten, hur man får tillbaka regulatorn (munstycket) i munnen, hur man använder avvägningsvästen (kan fyllas med vatten, så man flyter på ytan) osv. Vi höll oss på två meters djup, men imorgon ska det tydligen bli ända ner till 10 meter.
Igår och idag har vädret varit lite sådär, ingen strålande sol alltså, men ändå riktigt skönt med tanke på att vi haft teori och dykt.
PS.
Om någon mailat mig, eller vill maila, så använd resa@kompis.eu. Jag kan tyvärr inte kolla de andra adresserna. Har ni skickat något, så skicka gärna igen. Linda, testa att registrera dig på nytt, med annat namn än widell. DS
PS2
Be gärna Markus berätta om hur tidvatten fungerar …DS
Jag är en dykare!
Postat av jesper Måndag 8 Januari, 2007
Såja, ännu en extremsport är avklarad. Jag är numera en certifierad dykare för djup ner till 18 meter =)
Igår checkade vi in på vårt nya boende (Phi Phi Hotel). Riktigt lyxboende jämfört med tidigare. Vi kommer att bo där inatt med och vi tänkte förlänga med en natt till, men det är tyvärr fullbokat från imorgon. Vi var lite sena med att förlänga. Detta innebär att vi har stora beslut att fatta ikväll, framför tvn med cola och lite snacks. Har man bratpacking-leverne så har man. Det finns standarder som ska uppehållas
Igår fortsatte vi alltså vår dykning. Det var samling redan kl 08:15, så det blev uppstigning kl 07 för att byta hotell och sedan äta frukost. Båten gav sig iväg runt klockan 09 och sedan höll vi igång hela dagen. Vi hade två dyk ute på djupt vatten och var nere på runt 15 meter som djupast. Detta kan låta väldigt lite men när det gäller havsdjup är det faktiskt ganska mycket. Som referens kan jag nämna att 30 meter är rekommenderat maxdjup för nöjesdykning, d.v.s. all dykning som inte är tävling eller professionellt.
På våra två dyk såg vi en hel del, bl.a. sköldpaddor (stora), havsormar, tonfisk, jättemusslor, någon typ av bläckfisk och vi hittade Nemo(!)
Båten var tillbaka runt klockan 15 och sedan gjorde vi några övningar på grunt vatten (3 meter), som att dela luft med annan dykare, göra nöduppstigningar etc. Klockan 19 var det sedan dags för teori igen. Vi slocknade helt utslagna vid 21-tiden.
Idag var det sedan dags igen och samma tid gällde. Idag var det dags för bl.a. samma övningar som kvällen innan fast på 10 meters djup och vi skulle även få simma själva, utan ledning. Djupaste dyket gick nästan ner till 18 meter. Det blev också träning med kompass under vatten. Vi såg en sköldpadda till, till Patriks glädje eftersom han missade den dagen innan. Det finns också delfiner här, men de hörde vi bara, vi såg aldrig dem. Idag såg vi också ett gäng barracudor. Dessa två dyken var riktigt avslappnade och sista dyket flöt otroligt bra. Det är en otroligt upplevelse att i stort sett sväva viktlöst under vatten och möta alla nyfikna fiskar. För de är verkligen nyfikna. De kan simma fram till ens mask (cyklop) och bara stirra. Kristina (vår dykinstruktör) sade att på nattdyk så har man ibland barracudor hängande bredvid masken som sedan attackerar fiskar som råkar simma in i ficklampsljuset. Nattdyk ska vara en otroligt upplevelse det med, eftersom allt runtomkring är becksvart. Jag och Markus funderar på att ta fortsättningskursen som innebär 5 dyk till (ner till runt 25 meter bl.a.) som heter Advanced. Tyvärr fick Micke lite problem med ena trumhinnan så han har stått över dyken idag, men han kan fortsätta kursen och göra de tre återstående dyken när han vill.
Ikväll har vi firat vår lyckade “examen” med lite glass. I övrigt är vi ganska slitna, så det blir nog tidig sänggång idag med. Inte minst om vi ska dra vidare imorgon. Isåfall går de tidigaste båtarna klockan 09:30. Det lutar åt Ao Nang, Krabi eller Koh Lanta som nästa stopp. Vi har trots allt bara tre veckor kvar, så det gäller att planera bra
För de som inte dykt kan jag verkligen rekommendera att ta en kurs. Det är hyffsat tungt i början, men väl värt mödan. Inte minst när allt börjar flyta på automatiskt och tryckutjämning (som man får göra väldigt ofta, upp till var 10e sekund vid nedstigning) och andning görs utan att man tänker på det. Tryckutjämnar gör man precis som vanligt, man håller för näsa och blåser lite lätt genom näsan, precis som på ett flygplan.
Igår var vädret regnigt, det duggade i stort sett hela dagen. Idag har det varit aningen bättre och stundtals väldigt soligt. Å andra sidan har vi ändå spenderat mestadels av denna tid under vatten och inomhus, så det har passat oss utmärkt.
Vi får se varifrån jag skriver imorgon. Det är ju en del av tjusningen med att åka “ospecificerat”, vi kan hamna varsomhelst. Simma lugnt och vi hörs snart igen! Djuphavsfiske ligger troligtvis på tur vid nästa stopp =)
För att läsa om Patrik och Marcus kan ni läsa här:
Patrik: patrikjnordlund.spaces.live.com
Marcus: grymkille.spaces.live.com
Ao Nang calling…
Postat av jesper Tisdag 9 Januari, 2007
..and here are the votes from….nja inte direkt. Visst finns det många nationaliteter i Thailand, men det känns som om man ser och hör fler svenskar än Thailändare. Vart man än vänder sig ser man svenskar och det är sant. Svenskar ÄR blonda och blåögda (på mer än ett sätt). Här har man fått en uppfattning om att svenskar har det tufft med högt skattetryck och löjligt höga bostadspriser, sedan invaderar man ett asiatiskt land vid en tidpunkt som mest förknippas med skidåkning. Det är imponerande att en så liten befolkning kan märkas så tydligt i ett så fjärran land. Men igår var det alltså dags för stora beslut, vart ska vi åka. När vi diskuterar blir det mest halva beslut, och igår föll valet på Ao Nang genom att sätta på ögonbindel och peka på kartan med pekfingret. Det är iaf inte långt från sanningen. Om något beslut tas är det mer av en slump än skicklighet.
Det blev en svettig natt, inte p.g.a. tuffa beslut utan mer p.g.a. en krånglande AC. Nästa gång ska vi försöka planera in en ingenjör till resesällskapet, så vi kan få till den där perfekta lufttillströmningen. Inte ens den universella fjärrkontrollen hjälpte i detta fallet.Vi fick ändå sova ut hyffsat bra och gick inte upp förrän klockan 10. Båten mot Ao Nang skulle gå 15:30, så det blev några timmar i solen (woohoooo!, äntligen! i sann Fylking-stil). Båtresan var ganska avslappnande och tog ungefär 2 timmar. Det blev en timme inne och sedan ungefär en timme på båtdäck. Fullt tillräckligt för att solen skulle ge sina brännmärken.
Väl framme i Railay var det dags för 30 minuters bussfärd till Ao Nang. Vad tror ni Markus gör då? Jag ger en ledtråd……..speedboat…..Mmmm, just det. Åka buss är inget för Markus. För er skåningar så kommer det gamla uttrycket "Auga buss??!!! Fy faaaaan vau traudit" väl till pass. Så Markus sprang ner till några snubbar som satt i en speedboat och frågade efter priset. De sade 1500 baht och Markus höjde till 2000. Fråga mig inte, det är ännu ett sånt där omvänt tillfälle. Ni som känner Markus känner säkert också igen situationen Men men, det blev en grym(!) båtresa, så tack Markus
Såååååå, nu är vi i Ao Nang. Marcus och Patrik är kvar på Phi Phi, men de kommer nog hit imorgon. För oss blir det att leta nytt boende på morgonen, men sedan kanske vi äntligen kan börja bränna lite fläsk, så det ser ut som vi varit (är) utomlands. Vi är hiskeligt bleka. I övrigt ser Ao Nang i stort sett likadant ut som när vi var här senast. Ao nang klarade sig i stort sett utan några skador alls när Tsunamin slog till. En sak som kanske blivit värre är antalet skräddare. De är inte lika efterhängsna, men lika synliga. Det känns nästan som om varannan butik är skräddare. Det finns risk att drömmarna framöver kommer att bestå av kostymklädda folk, som jagar en medan de skriker "Thaaaaai massaaaage", samtidigt som man har svårt att hålla sig kvar i sängen eftersom det känns som om allt gungar i takt med vågorna.
Till nästa gång!
Vilda äventyr!
Postat av jesper Fredag 12 Januari, 2007
Sådärja, då var det gjort. Det alla snackar om när det gäller Thailand. Nu har vi hamnat med huvudet mellan en thailändskas ben.
Mycket har hänt på dessa två dagar. Micke har tyvärr fortfarande problem med örat, plus lite annat, vilket gjort att han inte kunnat vara med de senaste dagarna. Han har kurerat sig. Igår bar det i.a.f. iväg till Railay beach. Inte för att klättra, eller det blev klättring av det, men för att besöka en gömd lagun som ligger vid Phrang Nang Beach Cave. Ni som läste om oss för två år sen kanske minns att v nämnde en liten offer-grotta där det fanns "lådevis" med jättedildos i trä. Jag har för mig att det var något med fiskelycka, dock inte fiske i den form själva fallosarna liknar. Det kan också ha något med välgång att göra.
Nåväl, själva turen började egentligen efter att ha läst om den i Lonely Planet. Vi snackade med tusristinformationen och de sade att denna vandring gör man på egen hand. Lonely Planet skrev att den stundtals var mycket farlig, med branta klättringar ner- och uppför 5-metersstup. När Markus hörde att man gick den på egen hand, så försvann tydligen den där farliga spänningen, men efter lite påtryckningar blev det long-tail dit. Jag, Markus, Marcus och Patrik började klättringen, som faktiskt var ganska brant. Vi hittade en viewpoint, men ingen lagun. Så vandringen fortsatte, nedför brantare och brantare klippor. Till slut kom vi till platser som stupade rakt ner och den sista hade bara en stege av rep nedåt. Detta var på gränsen till för farligt (såja, lugna nu mammor, allt gick bra), men oj vilket ävetyr. Det blev en riktig genomkörare med träning för hela kroppen.
Sedan blev det lite mat och avslappning, innan vi fick uppleva vårt första tropiska regn på denna resa. Himlen öppnade sig rejält. Vädret är nog den största besvikelsen hittills. Det är molnigt varje dag och på eftermiddagarna blir det mulet. Marcus och Patrik har dragit vidare till Koh Lanta idag och vi funderar på samma sak. Vi har bett dem kolla upp djuphavsfiske, så får vi se hur det blir imorgon. Micke kanske behöver en dag till här.
Idag stack jag och Markus iväg på forsränning, eller rafting som det heter här. Det var minibuss kl 08 för att vara framme i Phang-Ngan (norröver, upp mot Phuket) vid 10. Sedan slängde sig runt 15 gummibåtar iväg längs de första 5 kilometrarna. Jag och Markus är dock tuffa gossar, så vi skippade elefant-trekkingen och gav oss iväg på 5 kilometer till. Denna gången var det vi två plus två instruktörer. Tidigare var vi två till i båten. Nu blev det rejäl träning med några riktigt tuffa manövrar. Båda två var ganska slut när det väl var över. Det gav mersmak!
Nu är det matdags, vi har bara fått ett mål mat idag (runt kl 12). Nu är klockan över 18. Vi får se om det blir Koh Lanta imorgon eller en dag till här. Ikväll blir det i.a.f. ett besök till den obligatoriska Thaiboxningen.
Just ja, angående det jag skrev överst. Igår tog jag och Markus en traditionell massage, det har tyvärr inte blivit av förrän nu. Jag slår vad om att minst en av er fick tankar på något helt annat
“Som en studsboll…”
Postat av jesper Måndag 15 Januari, 2007
"…kommer vi tillbaks..". Nåja, men tillbaka på Phi Phi är vi. Det var mycket dividerande och tunga, tysta stunder, innan valet föll på Phi Phi. Orsaken var framförallt för att fortsätta dykningen.
Vi var uppe kl 07 igår och tog sedan båten till Phi Phi. Vi hittade ett hyffsat boende ganska snabbt, Charlie Plaza (inte så exklusivt som det låter), för 2300 baht per natt. Vi bokade in oss på Advanced Open Water-kursen igår och vi startade den idag. Vi har precis ätit, efter att ha kommit tillbaka från två dyk.
Med fortsättningskursen specialiserar man sig mer, det är ingen teori. Idag lärde vi oss kontrollera vårt flytläge, eller jämviktsläge under vatten bättre. Efter det var det dags för navigation, där vi lärde oss lite mer om hur man använder kompass under vatten, samt leta efter riktmärken. Under gårdagen köpte jag och Markus vars en dykarklocka, vilka kom mycket väl till pass idag. Man kan lätt se vilket djup man är på, hur länge man dykt, ha koll på säkerhetsstoppet och mycket mer. Två dyk är alltså lagrade nu
Som en parentes kan ju tilläggas att jag och Patrik nästan har dubbel dyktid jämfört med tungviktarna Markus2. De har runt 34 minuters dyktid per dyk på de två dyk vi gjorde idag, medan jag och Patrik fick 54 minuter per dyk. De stora grabbarna har inte riktigt lärt sig hur man andas under vatten
Ikväll blir det ett nattdyk, d.v.s. dykning i totalt mörker. Imorgon blir det sedan ett djupdyk ner till 30 meter, samt ett vrakdyk. Det är möjligt att vi slänger in ett extra nöjesdyk samtidigt.
Det är alltså fortfarande full fart, inte en enda heldag på stranden under dessa två veckor(!). Igår trekkade dessutom Markus och jag i två timmar, så vissa skulle säkert klassificera detta som ett träningsläger, vilket passar oss finfint
Just ja, 27 grader varmt i vattnet och det skiljer bara någon enstaka grad mellan ytan och 20 meter ner. Klart överkomligt..
Dagen efter…
Postat av jesper Onsdag 17 Januari, 2007
Igår var det den stora tre-nollan för Markus och jag kan säga att den firades ganska rejält.
Igår fortsatte vår "Advanced Adventure"-kurs i dykning. Efter att ha hört skräckhistorier om hur folk kan reagera på narcosis, eller kvävenarkos, på djupa dyk var det med viss spänning vi gick upp kl 07. Vår dykinstruktör nämnde bl.a. att hon hört om folk som försökt dela med sig av sin luft till fiskar.
Vi gjorde tre dyk, ett djupdyk till en båt som sjönk 1997 (King Cruiser), ett dyk till vad som kallades Shark Point Phuket och ett dyk till Anemone Reef. På djupdyket kom jag ner till 30.9 meter, där jag som referens kan nämna att man har ett maxdyk på 15 minuter. Det är alltså en bra bit ner under ytan. Allt gick perfekt för oss alla och vi är numera Open Water Advanced Adventure Divers och vi har 10 loggade dyk. Dessutom såg vi en haj igår. Den var nog runt 2½ meter lång och det var en leopard-haj, eller zebra-haj som de också heter.
Eftersom Marcus passade bollen till mig på sin blogg får jag väl nämna en sak som hände på 30 meters djup. Väl nere på botten skulle vår instruktör hålla upp ett visst antal fingrar med antingen handflatan mot oss eller från oss. Vi skulle sedan hålla uppe det antal fingrar som tillsammans med hennes blev summan 9. Vi skulle dessutom hålla uppe dessa fingrar med handflatan motsatt hur hon hade sin. Marcus var först ut. Först var det lite problem med matematiken och det blev tre olika svar. Efter detta var det dessutom felvänt vilket gjorde att vår intruktör bara skakade på huvudet och gick vidare. Själv satt jag mittemot emot och jag höll på att tappa regulatorn p.g.a. skrattanfallet jag fick. Det är ingen höjdare på 30 meters djup, men det var schysst underhållning
Vi var alla ganska slut efter tre dyk, med uppgång klockan 07 och tillbaka på land klockan 17. Vi tog ett par timmars sömn innan vi började tömma buckets. Det blev en bra kväll, trots att vi alla var trötta.
Idag är sista dagen på Phi Phi, eftersom vi tänkt dra vidare någon annanstans imorgon. Jag har ändrat min uppfattning om Phi Phi efter detta andra besök och ön är faktiskt ganska schysst bara man hittra bra boende. Det byggs en hel del här fortfarande, vilket innebär att standarden på boende avsevärt höjs med tiden. Så småningom kommer säkert priserna också att bli lägre. Marcus och Patrik drar till Phuket idag för att sedan åka till Bangkok. De flyger hem den 23e.
Nu är det stranddags =)
Det var en gång..
Postat av jesper Fredag 19 Januari, 2007
..några killar som hade svårt att ta planerade beslut. Lösningen på problemet blev att helt enkelt ta spontana, ogenomtänkta beslut. Tro mig, ni kommer bara att skaka på huvudet.
Efter att ha firat av Markus den 16e tog vi en slappdag den 17e. Det blev en del beachande för min del och filmtittande för Markus och Micke. Tyvärr har Micke fått lite problem med ena knät, så vi hade ganska svårt att besluta oss för vad nästa resmål skulle bli. Vi inhandlade kryckor åt Micke eftersom han knappt kunde stödja på benet, sedan beslöt vi oss för att åka till Krabi för att ha så många dörrar öppna som möjligt vad gäller nästa resmål. Eftersom Micke ville åka till någon typ av sjukhus för att kolla sitt knä pratade med hotellvärden som sade att det bästa alternativet är Phuket eftersom det är en del av Bangkok Hospital. Så, vi fick nya planer och nästa resmål blev alltså Phuket. Men det slutar inte där..
Vi åkte till Phuket för att hjälpa Micke till ett hotell, så han fick med sig sin väska. Eftersom det var osäkert om vad utgången skulle bli av röntgen beslutade jag och Markus oss för att åka vidare eftersom ingen av oss var särskilt intresserade av Phuket. Avstånden är ganska korta, så Micke kan komma efter så fort han vet vilka alternativ han har. Jag och Markus gav oss alltså iväg ner till Phuket town efter att ha lämnat Micke och började kolla busspriser och flygpriser till Krabi, samt Kuala Lumpur som varit uppe till diskussion ett par gånger under resan. Vi ringde Air Asia och de hade biljetter redo samma dag.
Nästa steg blev taxi till Phuket flygplats där vi köpte två enkla till Kuala Lumpur. Sedan blev det lång väntetid. Vi var på flygplatsen klockan 14 och planet skulle gå klockan 16:05. Klockan blev 16…17…18, sedan stod det boarding klockan 18:45. Planet blev tre timmar försenat och jag kan säga att det inte är något vidare att sitta på en iskall flygplats i 6 timmar. Men iväg kom vi och landade gjorde vi. Till detta kan ni lägga ett indiskt (gissning) partygäng som pimplade whisky och öl hela tiden. De firade tydligen någon kamrat för en gång i kvarten vaknade de upp ur sin berusade dvala och sjöng "Happy Birthday to you..". Jag och Markus kunde inte hålla oss för skratt, de var helt klart ett glatt gäng.
Nu började också de där eftertänksamma funderingarna komma ifatt. Vad gör vi när vi landat? Vad talar de för språk? Har UD utfärdat några varningar? Är här inbördeskrig? Vad har de för valuta och hur står den sig mot kronan? Hur pass dyrt är det här? Var ska vi bo? Saknar vi några vaccinationer? Behöver vi visum? Ja ni kan själv tänka er, men med ett unisont "det ordnar sig" blickade vi framåt igen.
Första intrycket av Kuala Lumpur, som alltså ligger i Malaysia för er som tillfälligt glömt världskartan, var att allt var så hightech och stort. Flygplatsen är riktigt stor. Första försöket för att få en känsla för valutan gick till att tolka McDonalds-menyn. 11RM för en meny. Hum, det borde alltså innebära att vi kan multiplicera med 2-3 ggr för att få det i svenska pengar. Nästa steg blev att ta ut pengar i en ATM men det gav inga nya indikationer. Jag tog ut 2000RM, vilket jag då trodde var 2-3000 SEK, men sedan såg jag att jag fick allt i 50-sedlar. Ok, vad innebär detta. Har jag tagit ut en förmögenhet nu, eller är det bara helt enkelt slut på större sedlar? 40 stycken 50-sedlar är en ganska tjock bunte. Nu blev det dags att handla bussbiljett in till city, KL Sentral som det heter och den gick på 9RM enkel. Hum, ok. Vi kanske tolkade den där McD-menyn lite fel trots allt. 18 spänn för en timmes bussfärd?
Fram kom till slut två väldigt trötta killar. Klockan var nu 00:30 (KL är 7 timmar före Sverige) och det första hotell vi såg var Hilton. Vi skulle egentligen tagit oss till ett annat distrikt, men två killar på gränsen till tjurighet av trötthet och hunger, gör nog bäst i att snabbt hitta någonstans att sova. Det var nte läge att börja leta ahotell klockan 01 på natten. Till Hilton alltså! Väl där insåg vi att priserna inte var så tokhöga, eller det var iaf vad vi trodde baserat på McD-menyn. Upp på rummet och satan i gatan vilket hotellrum. Det går inte att beskriva, det måste ses på bilder sen. Nu kollade vi på varandra igen och båda två fick lite panikkänsla. Hur mycket har vi betalat egentligen? Markus ringde Magnus och bad honom kolla växelkursen och det var med lättnad vi insåg att det ungefär är ratio 1:2. 1RM är 2SEK. Yeeeeees, succeeeeeeess… (Borat). Tack Magnus!
Nu sitter vi alltså på ett Internet-café mitt i KL. Staden är hittills en riktigt stor positiv överraskning. Det känns som att komma till en västerländsk storstad fast med en hel del asiatiska inslag. I stort sett allt står dessutom på engelska (Malaysia var i engelsk ockupation till mitten på 50-talet tror jag). Nu ska vi snart ge oss iväg och bl.a. besöka världens högsta byggnad Petronas Twin Towers (450 meter högt), samt den fjörde högsta byggnaden i världen KL Tower. Sedan får vi se vad det blir.
Priserna verkar vara låga rent generellt. Vi betalade runt 10 spänn för en måltid och en halv liter cola kostar runt 6 spänn. Klart överkomligt hittills. Vi finns alltså nu i Malaysia, sedan kanske det blir vidare resa ner till Singapore innan vi avslutar i Bangkok. Vi hörs! =)
Nästa stopp – Singapore
Postat av jesper Söndag 21 Januari, 2007
Just nu sitter vi och laddar upp ett fåtal bilder. Det är ganska usel hastighet fast jag skalat ner dem till 150KB styck, men det är väl bättre än inget alls.
Vi är ganska mätta på KL nu, efter att ha spenderat ännu en dag med långa promenader. Det som förvånar mest är nog de relativt korta avstånden. Allt är centrerat till citykärnan, till och med Lake Gardens som vi besökt idag. Vi har checkat ut från hotellet, men väntar fortfarande på vår tvätt som lämnades in i förrgår. Conciergen fixade någon lokal tvättfirma och efter påminnelse idag hoppas vi att det fixar sig. Vi lämnade nog in 25 tröjor totalt plus lite byxor och kalsonger. En gissning är att det var runt 15 kilo tvätt.
Igår köpte vi tågbiljetter till Singapore. Flyget ner skulle gå på runt 800 SEK, medan flyget tillbaka skulle gå på minst det dubbla. Därför föll valet på tåg och ikväll kl 22 lokal tid påbörjas resan. Det kan nog bli ett äventyr för sig. Imorgon kl 08 ska vi vara framme, så vi sparar samtidigt in en hotellnatt. Tanken är att vi ska spendera två nätter i Singapore och sedan har vi bokat nattåg tillbaka till Kuala Lumpur igen med avgång den 24e. Sedan blir det mest troligt flyg upp till Bangkok den 25e, vilket går på runt 500 SEK. Tåget gick på runt 250 SEK tur och retur, givetvis förstaklass (vilket säkert är som ekonomistandard hemma).
Allt i Kuala Lumpur är extremt billigt. Man hittar alla typer av kläder och smycken för mindre än halva priset mot Thailand. Ett par Jordan Nike-skor går på runt 200 svenska, en middag går på runt 15 SEK (även om du går på "riktig" restaurang). Taxi kostar runt 20 SEK för 30 minuter och monorail/stadståg kostar runt 2 SEK per station, vilket snittar runt 5 SEK om man ska åka från ena änden av stadskärnan till andra. Vi får se om det blir mer shopping, det har redan spenderats tredubbelt med pengar här mot vad jag hade planerat
Så, då är ju frågan varför här inte finns fler turister. Vår gissning är klimatet, det regnar varje eftermiddag, samt kanske avsaknaden av hav/strand.
Fågelparken idag var riktigt intressant, synd att inte Micke är här. Det har varit paradiset för dig Micke (hoppas allt är ok i Phuket)! Vi besökte även en fjärilspark, vilket mest var tidsfördriv.
Kuala Lumpur är helt klart värt ett besök, men det känns som om en långhelg vore tillräckligt. Å andra sidan kanske här finns mer att se än vad vi upptäckt och om man ska hit kan man ju passa på att kolla Formel 1. Shoppingen gör man i China town (Petaling street) om man vill ha kopior, annars finns det helt otroliga köpcentrum för de som är ute efter äkta vara. Petronas Towers har ett köpcentrum på runt 6-7 våningar, där märkesbutikerna ligger vägg i vägg. Klockor för 250 000 SEK finns det i överflöd.
Vi hörs från Singapore!
Tåg, sängar och bumiputras
Postat av jesper Måndag 22 Januari, 2007
Hum ja, vilken resa detta är. Den innehåller verkligen allt. Det blev en lång dags väntan, som vi spenderade gåendes planlöst i vanlig ordning. När vi sedan begav oss tillbaka till hotellet visade det sig att tvätten fortfarande inte kommit. Efter en hel del snack och en concierge pratandes i minst två telefonlurar samtidigt, fick vi tvätten expresslevererat till hotellet. Allt verkar vara med.
Vi provianterade lite och begav oss sedan iväg mot tåget. Vår vagn stannade precis framför oss, vilket bådade gott fram till att vi skulle gå in i kupén. Markus fick backa ut igen eftersom det inte fanns tillräckligt med utrymme för att han skulle få av sig sin ryggsäck. Så, av med ryggsäckarna i gången och sedan lassade vi in dem i hytten. Sängarna var bäddade och klara, men klockan var ju bara 21:30 så vi sköt undan sängarna för att fixa till stolar istället. Två tekniker som försöker reda ut hur stolarna ska fällas upp måste ha varit en rolig syn. Vi var otroligt nära att ringa på klockan för att få hjälp. Markus konstaterade snabbt att det måste vara en bugg och lämnade över problemet till mig. Tankenöten knäcktes och till slut fick vi rätt på det. Seger!
Sedan försökte Markus få bordet på plats, men det var lite ryckigt, så han gav underslafen en extra smäll så den föll på plats ordentligt utmed väggen. Det serverades nudlar till kvällsmat och 22:30 var det dags att knoppa in. Efter 15 minuters trixande med ovansängen lyckades vi till slut få ner den igen och det såg bra ut. Markus säng var klar. När det var dags att få rätt på nedansängen fick vi problem. Vi kunde bara inte få upp sängen ur dess läge. Den hade helt enkelt kilats fast under fönsterkarmen, samt hoppat ur sina två kilar på sidorna. Det var iaf min analys, efter MArkus handfasta nedtryckning tidigare 15 minuter senare gav vi upp, vi kunde bara inte rubba sängen ur dess vertikala läge. Vi tryckte på den magiska knappen, som gör att det låter i hela vagnen.
Först kom det en kille, som gav upp. Sedan var de två, som gav upp. Sedan var de tre och till slut fyra. En femte tittade förbi och skakade på huvudet åt fyra malaysier liggandes på golvet slitandes i en säng. "Why have you made seats? This compartment is for sleeping only!". Jahapp, tyckte man inte det var pinsamt innan så blev det så nu. Markus låg i sin överslaf och kunde knappt hålla sig för garv, medan jag försökte spela helt oskyldig och peka på Markus och säga att det var hans fel. Well, 20 minuter senare stapplade fyra riktigt svettiga snubbar ut ur hytten, de hade lyckats fixa det med våld som lämnade sina spår på fönsterkarmen. De fick 50 ringgit att dela på…
Det var en ganska tuff natt som följde. Ni som försökt sova på tåg vet vad jag menar, men till detta ska det läggas asiatiskt kvalitet. Det gnisslade, vinglade och skrek. Det hände till och med att vagnen fick en knuff, nästan som om det satt fjädrar mellan vagnarna. 06:15 var det uppstigning, först för passkontroll på tåget, sedan för avstigning med all packning för säkerhetskontroll när vi passerade gränsen till Singapore. Narkotikahundarna stod redo för att söka av tåget. "Tänk om någon placerat något i vår vagn nu när vi gått ut" sade Markus. Både Malaysia och Singapore har dödsstraff för införsel av narkotika till landet.
Men allt gick fint och vi kom fram till Singapore. Det var helusel växlingskurs, så istället traskade vi 15 minuter med all packning för att försöka hitta en ATM. Efter det tog vi taxi till hotellkvarteren och det slutade med ett rum på River View Hotel. Inte samma standard som Hilton, men mer än dugligt.
Idag har vi gått och gått och gått. Mina skor börjar bli utnötta och det är dags att köpa nya. Detta tänkte jag försöka fixa när vi åker tillbaka till Kuala Lumpur i övermorgon. Priserna i Singapore är nämligen snäppet högre än Thailand. Standarden är ännu mer västerländsk än Kuala Lumpur och man kunde lika gärna tro att man var i något europeiskt land när man tittar sig runt. Det finns en väldigt stor mängd av köpcentra och de är enormt stora! Det finns härliga kvarter, lite som Gamla stan eller Nyhavn i Köpenhamn. Det är helt klart ett skönt ställe, fast priserna tillåter inga utsvävnignar med massköp.
Igår när vi var på väg tillbaka till hotellet började vi prata lite med taxichauffören. Vi hade sett orde bumiputra flera gånger och undrade vad det egentligen var. Tydligen är det ett ord för urinvånare eller "natives". Man menar alltså de malaysier vars släkt alltid bott i Malaysia. Dessa får tydligen väldigt många fördelar jämfört med inflyttade generationer som kineser och indier. Bumiputras får fri skolgång, de blir erbjudna bra jobb, de får rabatt på husköp, fördelaktiga banklån osv. De som inte är Bumiputras måste ha väldigt bra kontakter för att kunna lyckas, eller ha väldigt mycket pengar. Tydligen är det därför som många som är födda i Malaysia av inflyttade familjer väljer att flytta till Singapore om de har råd. Är du inte Bumiputra har du inte heller rätt att yttra dig som du vill. Demonstrerar du kan regeringen skicka dig i fängelse på godtycklig tid. Om Bumiputras råkar illa ut är det vanligt att de får sina rättegångskostnader betalda av staten. Det pågår alltså en diskrimering i Malaysia som varken jag eller Markus hade en aning om.
Imorgon ska vi försöka ta oss till Sentosa, vilket är en ö söder om Singapore som har väldigt mycket sevärdheter. Innan dess ska jag försöka vårda mina fötter.
Allt är alltså fingemang (förutom att det tagit oss 2 timmar att hitta ett Internet-café)! Vi får se när vi hörs nästa gång, antingen blir det Kuala Lumpur eller Bangkok. Det kan hända att vi flyttar fram vårt plan hem eftersom 5 dagar i bangkok inte lockar så mycket. Dessutom går ju Micke på kryckor, med gipsat ben, så en tidigare flygning hem är inte helt avlägset.
Är det något ni vill ha, så säg till. Jag har ett par timmar jag kan shoppa i Kuala Lumpur innan flyget går till Bangkok. So long!
Dags att bli loppbiten
Postat av jesper Onsdag 24 Januari, 2007
Dags att förbereda hemresan och den sker alltså med tåg till Kuala Lumpur och sedan flyg till Bangkok. Resan ner var ju speciell, men ingen av oss ser fram emot tillbakaresan. Efter en natt på tåget kliade det överallt och iaf jag hade lite konstiga utslag på benet. De försvann iofs redan till dagen efter, men man börjar ju undra om man inte var ensam i sängen. Så, ikväll kommer jag att vira in mig i mitt eget, nytvättade lakan och undvika den filt man fick. Dessutom ska jag försöka övertala Markus om att inte göra om sängarna till sittplatser…..
Singapore är som sagt en riktigt härlig stad, de är otroligt vänliga och man märker att turismen har stor betydelse. Igår strosade vi runt och shoppade mer än vad plånboken tillåter. Kredit är en farlig sak och pengar börjar ganska lätt sakna sitt värde. De blir nästan något man ger bort bara för att bli av med. Det blir två månader på rikskuponger när jag kommer hem, något annat lär jag inte ha råd med.
Idag blev det ett besök till Sentosa, som verkar vara en ö "byggd" enbart för turister och framförallt charter. De säger sig bl.a. ha den sydligaste platsen i hela sydostasien, men vi såg land längre bort åt alla väderstreck som finns och jag kan garantera att det inte var Australien…
Igår gick vi även på bio, vilket kan sägas vara en upplevelse identisk med den i Sverige, förutom de obligatoriska snacks man ska ha med sig in. Givetvis fanns det popcorn och cola, men du kunde även få chicken wings, grillad kyckling, sandwiches o.s.v. Markus (som gillar cola) slog till med dagens special vilket innebar en jumbopåse popcorn och 2 liter cola (2 muggar). Jag tog samma, men Markus fick den ena muggen. Som ni förstår fick han bråttom till toaletten efter filmens slut. Vi såg förresten Apocalypto, vilket är en sevärd film. Inget extremt bra, men den väcker en del frågor och den är stundtals enormt brutal. Det skulle inte förvåna mig om vissa scener censureras hemma.
Jag har bokat om planet hem för mig och Micke. Dels för att 5 dagar i Bangkok är waiste of time, men även för att få hem Micke tidigare. Det är fullt förståeligt att det inte kan vara skoj att försöka ta sig runt på kryckor i över en veckas tid. Istället för att åka hem klockan 23:40 den 30e kommer jag och Micke att åka hem den 27e.
Jag kan säga att jag börjar bli ganska sliten nu. Jag som är en soldyrkare och älskar bad i salta hav har haft en (1) enda heldag på stranden under hela resan. Vi är alltså hyffsat bleka, men det är det klart värt. Det vi fått se och uppleva under denna tid har varit enormt stimulerande och helt klart ett privilegium. Vi har gjort så mycket och varit så aktiva att det känns som om vi varit borta mycket längre än tre veckor. Denna resa har gett mersmak till att uppleva fler världsdelar och det lutar åt Sydamerika nästa gång.
Vi hörs igen, antingen från Bangkok, eller Solna. Tjenamors för denna gång!
“Konsten att bli av med ett pass”
Postat av jesper Fredag 26 Januari, 2007
…eller "konsten att övertala en svensk ambassad att fixa fram ett nytt".
Som ni förstår har det hänt en hel del dessa sista dagar. Jag trodde sista spiken för att försegla denna resa var satt i kistan, men saker kan gå så snett.
Jag och Markus käkade en schysst sista måltid på en lite lyxigare italiensk restaurang nere vid vattnet i ett chict kvarter av Singapore som heter Riverside. Här finns allt man kan tänka sig i mat- och nattlivsväg. Ett riktigt mysigt tillhåll, med den ena baren mer inbjudande än den föregående. Rekommenderas för eventuella resande till området (här finns även Ministry of sound för er unga lirare).
Vi drog till hotellet vid 20:30-tiden för att hämta väskorna och sedan vidare till den gamla tågstationen. Det blev en del väntande, men allt flöt på perfekt och vi fick båda läst en hel del sidor i våra böcker. När det blev dags att stiga på tåget, klev vi iväg som de vana tågresenärer vi är och lät sängarna vara nedfällda precis som man ska. Vi såg något japanskt sällskap som kallade på "conciergen" flera gånger, de hade säkert gjort nybörjarmisstaget om att göra om kupén till sittplatser…
40 minuter senare var det dags för passkontroll vid inresa till Malaysia och sedan somnade två ganska trötta snubbar, varav en var inlindad i ett medhavt lakan. Tåget var oerhört försenat och på morgonen såg vi att vi inte skulle vara inne på KL Sentral förrän kl 08:40. Vårt plan till Bangkok skulle gå 10:40, så vi hade alltså en timme på oss att ta oss till flygplatsen. Vi packade snabbt ihop våra väskor och kollade i vanlig ordning noga så vi inte glömt något.
På KL Sentral finns det expresståg som tar 30 minuter till flygplatsen, så det blev en lugn, behaglig resa med försäkran om att vi var ute i god tid. Väl framme såg vi att planet skulle gå från Gate T8 och vi började leta. Rulltrappa efter rulltrappa tittade vi tills vi såg ett tillägg på tavlan…"At TLCC". Vi frågade informationen (klockan var nu 09:35) och de sade att TLCC var en terminal på en annan flygplats. "Tjena mittbena" som skräddaren utanför hotellet sade till Micke och mig. Flyget går om 1 timme och vi har nu en taxifärd på 15 minuter framför oss. Nåja, vi köpte biljett och gav oss iväg efter en hel del strul. Taxichauffören gav sig in på en besninmack och fyllde på luft i däcken och kom tillbaka med ett leende "Now we can Formula 1". Färden gick i 140 och vi var framme vid incheckning kl 10:05. Incheckningen var stängd men vi hittade en snubbe som kunde fixa det. "May I have your passports" sade han och jag fick en olustig känsla. Jag tog upp väskan och hittade inte min miniväska innehållandes passet. Jag ryckte upp locket till min stora ryggsäck och började slänga saker omkring mig, men inget pass. Herrejäklar….
Tankarna började snurra och jag sade till Markus "Åk du, jag måste fixa detta!". "Nej, jag stannar" sade han. Nu började fortsättningen på en lång dag. Utan pass i Malaysia, ett av de tuffaste länderna i världen, kan det bli mer lyckat? Jag visste att jag måste ha lämnat kvar det i tågkupén, möjligtvis har det hamnat under täcket. Det blev en timmes taxi tillbaka till KL Sentral där jag först snackade med tågbolaget, som skickade mig till stationschefen. Väl där sade han att jag skulle komma tillbaka om en halvtimme, han skulle skicka iväg en snubbe att kolla. Jag sade att jag vill kolla själv, men han sade nej. Jag sade att en av dem kan ju följa med, men han sade nej. "Come back in 30 minutes".
Ok, en McDonalds senare var jag tillbaka men han sade att väskan inte fanns på tåget. Jahapp, allt hopp var ute, dags att försöka fixa till denna röran då. Vi tog reda på adressen till Svenska ambassaden, dit vi kom efter en längre taxifärd. De sade att det skulle ta minst en dag för att få ett provisoriskt pass, men med bedjande ögon lyckades vi få dem till att ge ett "kanske"…
…fortsättning följer, nu måste jag checka in mitt flyg tillbaka hem till Sverige.
“Konsten att få Malaysisk tull att släppa ut en med provisoriskt pass”
Postat av jesper Lördag 27 Januari, 2007
..eller "konsten att bli av med ett pass del 2".
Vi lyckades alltså ta oss till den svenska ambassaden i Kuala Lumpur, vilken låg i en byggnad intill Petronas Twin Towers. Efter lite labyrintlekar hittade vi hissen upp till sjätte våningen och blev insläppta. Jag stegade fram till luckan och sade "Passport?" och fick ett kort Borat-svar "yeeeees?". "Ive lost it" sade jag. "Ok, do you have a police report?". "Ehh, no". "Ok, hold on" svarade personen bakom skottsäkra luckor.
Ut kom sedan en svensk kille, som var sådär lagom nervös för att man ska förstå att detta troligtvis var första gången han hjälpte till i ett liknande ärende. Han förklarade att jag behövde göra en polisanmälan (något som sedan visade sig vara nästan viktigare än passet själv) och tre passfoton. Vi laddade på med frågor och jag tror han sprang ut och in mellan väntrummet och kontoret 5-6 gånger för att kolla upp de saker vi frågade om. Den viktigaste biten handlade om när ett pass kunde vara färdigt. Svaret blev att det finns processer att följa, bl.a. måste polisen i Sverige kontaktas och p.g.a. tidsskillnaden skulle de nog inte kunna göra detta förrän dagen efter. Detta lät alltför konstigt och jag svarade att de måste kunna kontakta Arlanda eller någon annan station som har öppet dygnet runt. Då kom svaret att det tar ungefär en timme att göra själva passet och kontoret i Kuala Lumpur stängde klockan 16 (klockan var nu runt 14).
Jag och Markus tänkte att om vi snabbar på så in i h-lsike, så kan de kanske hinna trots allt. V fick inte lämna våra stora ryggsäckar på ambassaden, så vi gav oss iväg med 20 kilo var på ryggen plus småväskorna. I högt tempo bar det iväg till Petronas på andra sidan gatan (där skulle det finnas en turistpolis enligt ambassaden). Vi frågade en polis som stod utanför och han pekade med hela handen åt motsatt håll. "There is no police here" sade han. Så,med ännu raskade steg (med Markus i trekkingform allra först) gick vi ungefär 15 minuter åt andra hållet, tills vi såg en stor turistinformation. Än en gång, mer med tur än skicklighet visade det sig att här även fanns en turistpolisstation. Det tog 30 minuter att fylla i rapporten och sedan var det samma väg tillbaka. På fjärde våningen i Petronas Towers togs det fyra passbilder på en Jesper med uppgivet utseende och sedan var vi tillbaka på ambassaden runt 14:45.
Papperna lämnades in, ännu fler papper fylldes i och sedan väntade vi. Till slut kom det ut en annan svensk tjänsteman som sade att de skulle påbörja arbetet och det skulle bli klart samma dag. Jag och Markus pustade ut och vi såg en del Ringgit komma flygandes tillbaka ner i plånboken. Vi skulle slippa betala en natt på hotell i KL.
Nästa steg blev att försöka hitta en taxi som körde ut till TLCC och de ville ha dubbla priset mot när man åker från flygplatsen. Det slutade med att vi betalade trots allt. Det enda orosmolnet just nu var om det gick att köpa flygbiljetter på flygplatsen eller inte. Vi chansade, vi var på gång, vi kände oss hoppfulla (eller egentligen var det mer "whatever, går det så går det"). Vi var nu riktigt trötta. Det gick att köpa flygbiljetter till Bangkok och nästa plan gick 2 timmar senare. Perfekt, vi var nu "back on track", med vind i ryggen.
I dessa länder fyller man i immigrationspapper när man åker in i landet och det finns även en del man måste lämna tillbaka när man ska ut ur landet. Mitt pass var borta och så även immigrationspapperna. Utan papper blir det jobbigt att lämna landet. När jag kom fram till passkontrollen frågade de givetvis efter dessa papper. Jag sade att mitt pass blivit stulet och bad dem kolla polisrapporten. Polisrapporten är det enda beviset du har här nere för att du blivit av med immigrationspapperna. Bruden kallade på sin chef, som sedan tog pass och papper och traskade iväg. Det gick 10 minuter och jag tänkte tankar i stil med "hur svårt kan det vara egentligen"…
"The boss" kom tillbaka och frågade om jag kom ihåg mitt gamla passnummer, men det gjorde jag inte. Tydligen hade han försökt leta upp passet som skannades vid inresa i Malaysia, så han kunde markera att den personen (jag) också hade lämnat landet igen. Det skulle inte förvåna mig om det om några veckor kommer något papper eller telefonsamtal som undrar om jag fortfarande befinner mig i Malaysia… Passchefen påtalade också ännu en gång att polisrapporten var väldigt viktig, den fick jag absolut inte tappa bort. Jag gick igenom passkontrollen och kände mig återigen lika mycket värd som alla de med riktiga pass (mitt är rosa btw…).
Så, nu är det sista dagen i Bangkok. Micke åkte igår och landar om ett par timmar. Klockan 23:40 lokal tid inatt åker jag och jag landar vid 09 imorgon svensk tid. Markus har ett par dagar till att fördriva och kommer att bo kvar i samma hotellrum (som var riktigt schysst).
Har ni frågor framöver angående resa i Asien, så fråga oss. Vi har täckt in det mesta man kan vara med om. Vad är bäst mot solbränna? Vad kostar dykning? Vad kostar en grundlig läkarundersökning? Hur många apotek finns det? Vilket sjukhus är bäst? Hur är Hilton i Kuala Lumpur? Var ligger partydistriktet i Singapore? Gör det ont att klappa en sjöborre? Hur fungerar ett provisoriskt pass? På vilka olika sätt kan man bli lurad av en taxichaufför? Vilka mirakelmediciner kan man skaffa härnere, som bara finns på recept hemma? Hur snabbt lär man sig hoppa på kryckor? Vad kostar en t-shirt? Vilket land har bäst kvinnlig genpool? Vilka invånare i centralasien kan engelska bäst? Hur utbredd är diskrimeringen i Malaysia och sist men inte minst, var förvarar man lämpligast sitt pass?
Det kommer nog en liten post till hemifrån som sammanfattar en del av det jag glömt. Snö, här kommer jag!!