Hum ja, vilken resa detta är. Den innehåller verkligen allt. Det blev en lång dags väntan, som vi spenderade gåendes planlöst i vanlig ordning. När vi sedan begav oss tillbaka till hotellet visade det sig att tvätten fortfarande inte kommit. Efter en hel del snack och en concierge pratandes i minst två telefonlurar samtidigt, fick vi tvätten expresslevererat till hotellet. Allt verkar vara med.

Vi provianterade lite och begav oss sedan iväg mot tåget. Vår vagn stannade precis framför oss, vilket bådade gott fram till att vi skulle gå in i kupén. Markus fick backa ut igen eftersom det inte fanns tillräckligt med utrymme för att han skulle få av sig sin ryggsäck. Så, av med ryggsäckarna i gången och sedan lassade vi in dem i hytten. Sängarna var bäddade och klara, men klockan var ju bara 21:30 så vi sköt undan sängarna för att fixa till stolar istället. Två tekniker som försöker reda ut hur stolarna ska fällas upp måste ha varit en rolig syn. Vi var otroligt nära att ringa på klockan för att få hjälp. Markus konstaterade snabbt att det måste vara en bugg och lämnade över problemet till mig. Tankenöten knäcktes och till slut fick vi rätt på det. Seger!

Sedan försökte Markus få bordet på plats, men det var lite ryckigt, så han gav underslafen en extra smäll så den föll på plats ordentligt utmed väggen. Det serverades nudlar till kvällsmat och 22:30 var det dags att knoppa in. Efter 15 minuters trixande med ovansängen lyckades vi till slut få ner den igen och det såg bra ut. Markus säng var klar. När det var dags att få rätt på nedansängen fick vi problem. Vi kunde bara inte få upp sängen ur dess läge. Den hade helt enkelt kilats fast under fönsterkarmen, samt hoppat ur sina två kilar på sidorna. Det var iaf min analys, efter MArkus handfasta nedtryckning tidigare  15 minuter senare gav vi upp, vi kunde bara inte rubba sängen ur dess vertikala läge. Vi tryckte på den magiska knappen, som gör att det låter i hela vagnen.

Först kom det en kille, som gav upp. Sedan var de två, som gav upp. Sedan var de tre och till slut fyra. En femte tittade förbi och skakade på huvudet åt fyra malaysier liggandes på golvet slitandes i en säng. "Why have you made seats? This compartment is for sleeping only!". Jahapp, tyckte man inte det var pinsamt innan så blev det så nu. Markus låg i sin överslaf och kunde knappt hålla sig för garv, medan jag försökte spela helt oskyldig och peka på Markus och säga att det var hans fel. Well, 20 minuter senare stapplade fyra riktigt svettiga snubbar ut ur hytten, de hade lyckats fixa det med våld som lämnade sina spår på fönsterkarmen. De fick 50 ringgit att dela på…

Det var en ganska tuff natt som följde. Ni som försökt sova på tåg vet vad jag menar, men till detta ska det läggas asiatiskt kvalitet. Det gnisslade, vinglade och skrek. Det hände till och med att vagnen fick en knuff, nästan som om det satt fjädrar mellan vagnarna. 06:15 var det uppstigning, först för passkontroll på tåget, sedan för avstigning med all packning för säkerhetskontroll när vi passerade gränsen till Singapore. Narkotikahundarna stod redo för att söka av tåget. "Tänk om någon placerat något i vår vagn nu när vi gått ut" sade Markus. Både Malaysia och Singapore har dödsstraff för införsel av narkotika till landet.

Men allt gick fint och vi kom fram till Singapore. Det var helusel växlingskurs, så istället traskade vi 15 minuter med all packning för att försöka hitta en ATM. Efter det tog vi taxi till hotellkvarteren och det slutade med ett rum på River View Hotel. Inte samma standard som Hilton, men mer än dugligt.

Idag har vi gått och gått och gått. Mina skor börjar bli utnötta och det är dags att köpa nya. Detta tänkte jag försöka fixa när vi åker tillbaka till Kuala Lumpur i övermorgon. Priserna i Singapore är nämligen snäppet högre än Thailand. Standarden är ännu mer västerländsk än Kuala Lumpur och man kunde lika gärna tro att man var i något europeiskt land när man tittar sig runt. Det finns en väldigt stor mängd av köpcentra och de är enormt stora! Det finns härliga kvarter, lite som Gamla stan eller Nyhavn i Köpenhamn. Det är helt klart ett skönt ställe, fast priserna tillåter inga utsvävnignar med massköp.

Igår när vi var på väg tillbaka till hotellet började vi prata lite med taxichauffören. Vi hade sett orde bumiputra flera gånger och undrade vad det egentligen var. Tydligen är det ett ord för urinvånare eller "natives". Man menar alltså de malaysier vars släkt alltid bott i Malaysia. Dessa får tydligen väldigt många fördelar jämfört med inflyttade generationer som kineser och indier. Bumiputras får fri skolgång, de blir erbjudna bra jobb, de får rabatt på husköp, fördelaktiga banklån osv. De som inte är Bumiputras måste ha väldigt bra kontakter för att kunna lyckas, eller ha väldigt mycket pengar. Tydligen är det därför som många som är födda i Malaysia av inflyttade familjer väljer att flytta till Singapore om de har råd. Är du inte Bumiputra har du inte heller rätt att yttra dig som du vill. Demonstrerar du kan regeringen skicka dig i fängelse på godtycklig tid. Om Bumiputras råkar illa ut är det vanligt att de får sina rättegångskostnader betalda av staten. Det pågår alltså en diskrimering i Malaysia som varken jag eller Markus hade en aning om.

Imorgon ska vi försöka ta oss till Sentosa, vilket är en ö söder om Singapore som har väldigt mycket sevärdheter. Innan dess ska jag försöka vårda mina fötter.

Allt är alltså fingemang (förutom att det tagit oss 2 timmar att hitta ett Internet-café)! Vi får se när vi hörs nästa gång, antingen blir det Kuala Lumpur eller Bangkok. Det kan hända att vi flyttar fram vårt plan hem eftersom 5 dagar i bangkok inte lockar så mycket. Dessutom går ju Micke på kryckor, med gipsat ben, så en tidigare flygning hem är inte helt avlägset.

Är det något ni vill ha, så säg till. Jag har ett par timmar jag kan shoppa i Kuala Lumpur innan flyget går till Bangkok. So long!