På DN Debatt idag utvecklar Christin Johansson och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR orsakerna till de allt större samhällsklyftorna vi ser i Sverige. I en tidigare post kommenterade jag den allt större ekonomiska klyftan vi ser mellan rika och fattiga i Sverige. Något man absolut inte ska bortse från, är den kanske än allvarligare samhällsklyfta vi ser i ett före detta välfärdssamhälle.
Det är inte bara den ekonomiska biten som är avgörande för vårt välmående. Vi måste kunna lita på staten för att få det omhändertagande vi alltid blivit lovade när vi behöver det. Idag är inte vården självklar, det är inte en rättighet att få den tandvård du behöver, ens i ung ålder. I artikeln nämns det att samhällsklyftorna ökar i allt större grad och det blir barn, unga och invandrare som framförallt får lida för detta.
Varje gång en Socialdemokrat får mediautrymme spikar de upp skyltar med att Sverige går bättre och bättre. Göran Perssons ständiga uttryck är "Det går bra, men inte tillräckligt bra". Vi har alltså ett Socialdemokratiskt parti som har suttit vid makten i 21 av de senaste 25 åren, som gång på gång sitter och erkänner sitt misstag, men ingen av oss lyssnar. Vi är frustrerade över uteblivna resultat, men vi får hela tiden höra att det går bra. Jag blir i.a.f. lika förvånad och överraskad varje gång jag hör ett liknande uttalande, men sedan går tankarna över i "..åtusan. Ja det är väl bara jag som är gnällig". Jag känner mig som en gnällspik för att jag inte håller med när vår statsminister säger att "det går bra". Jag får rysningar genom kroppen och börjar undra om de äldre alltid har haft rätt. Det kanske är så att jag försöker fly undan mina egna problem och gömma mig bakom åldringarnas "det var bättre förr".
Sedan försöker jag arbeta mig runt retoriken och lyssna till vad som sägs. Jag kollar på egna siffror och en helt annan bild finner uttryck. En bild som återigen placerar mig i gnällbältet, men denna gång återigen med en vilja att förbättra vårt samhälle.
Jag hör Göran Persson säga att "vi har det inte sämst, vi har det faktiskt ganska bra". Han följer upp med "många länder har det mycket sämre". Vari ligger relevansen och inte minst, menar han att vi ska acceptera allt större samhällsklyftor i Sverige bara för att det går sämre för vissa andra länder? Jag får associationer till den amerikanska mentaliteten som bygger på skrämselpropaganda. "Våga inte rösta på något annat parti för då kommer vi inte ens att vara medelmåttor längre".
Nej, nästa gång jag hör liknande referenser ska jag fokusera på de svenska samhällsklyftorna istället för hur vi står oss i förhållande till andra länder. Jag vill att vi ändrar på en politik som visar en ständigt nedåtgående kurva på en 25-årig skala. Nästa gång ni hör Göran Persson berätta samma historia återigen (ni har hört den förr), låt det sunda förnuftet vinna och inte en retorik som fokuserar på ett verklighetsfrämmande Sverige.