Regeringens utlovade skattesänkningar, vad hände?

Vid valet 2006 var det faktiskt inte de utlovade skattesänkningarna som fick mig att rösta som jag gjorde. Jag ville ha en förändring, få nytt hopp och se om saker och ting faktiskt kunde vändas till det bättre. Alla rapporter om misskötsel på äldreboende, ökat ungdomsvåld, urartade bank- och pengatransportrån fick mig faktiskt att börja oroa mig för att själva vistas på stan. Ännu mer oroad blev jag när jag började fundera på vad som skulle hända när de nyfödda i släkten vuxit upp till att bli tonåringar. Trots att mycket såg mörkt ut befann vi oss in en situation där vi ständigt blev tillsagda "det går bra för Sverige".

Jag fattade ingenting varje gång jag hörde detta. Jag hade en schysst lön som mina föräldrar aldrig ens kunnat drömma om när de var unga, men ändå behövde jag kämpa för att kunna betala räkningarna. På pappret såg det enormt lyxigt ut men i verkligheten funderade jag på om jag ens skulle kunna behålla bilen. Min framtid var ganska grå vad gäller att bättra på min levnadsstandard och jag funderade på om detta verkligen var allt. Hur mycket måste jag tjäna för att ens kunna åka på semester?

Regeringen säger att skattesänkningarna ska fortsätta under 2009 och att folk redan har fått 1000:- eller mer över i plånboken sen 2006. På frågan om folk tycker att de fått mer över i plånboken svarar de allra flesta ändå NEJ. Så, då är frågan vad som egentligen hänt. Är det så att vi verkligen fått mer pengar, men att priserna däremot gått upp och raderar ut skillnaden? Är det så att vi p.g.a. krisen har börjat spara in på diverse saker vilket gör att vi antar att de pengar vi får över inte beror på några skattesänkningar utan däremot en bättre självhushållning? Shoppar vi upp pengarna utan att reflektera över att vi möjligtvis har mer nu än tidigare?

För att få veta vad som verkligen gäller tipsar HAX om jobbskatteavdrag.se. Här kan man se hur stor del av sin lön som har gått till Kommunen respektive Staten från 2006 och framåt och dessutom vad prognosen är för 2009. För egen del har jag fått skattesänkning med 10% sedan 2006 med prognosen 15% under 2009.

Moralens villrådighet: Presented by Riksdagen

Som jag skrev i min post om FRA i somras framgick det ganska tydligt att våra kära Riksdagsledamöter inte hade en aning om vad de röstade igenom när FRA-lagen godkändes. Flera representanter gick ut i efterhand och gjorde verbala kovändningar, men vad de borde tänkt på är att här har man ingen ångervecka. Det har på flera håll framgått att kunskapen fortfarande är låg och man kan fråga sig hur vi medborgare egentligen ska förhålla oss till lagen.

Ända sedan förskolan har vi fått lära oss att det är klara regler som gäller. Vi får lära oss vad som är rätt och fel, vad man får och inte får göra, att visa respekt mot andra och inte minst att lyssna på vuxna. När vi lekte med andra barn fanns det regler uppgjorda sedan tidigare eller så kom vi helt enkelt överens om vilka regler som skulle gälla. Alla var medvetna om spelets regler och det rådde en förvånsvärd ärlighet i att följa dessa. Detta är ett koncept som de flesta av oss sedan försöker följa hela livet. Vi vill veta vad som är ok på vår arbetsplats, om vi får ställa barnvagnen i trapphuset, om grannarna tycker det är ok att parkera bilen längs med gatan, eller om man kan bjuda sin bästa kompis ex på en öl. Vet vi inte vad som gäller försöker vi oftast ta reda på det eller se till så det formuleras någon typ av förhållningsregel. Ibland tunnas dock dessa regler ut och vi tiger istället och hoppas att ingen märker något eller att ingen kommer att komma med invändningar. Det är när det sistnämnda inträffar som det kan gå riktigt snett. Det är när vi blundar för konsekvenserna som det minst önskade resultatet infinner sig.

Riksdagssvar.se har ställt fem frågor till samtliga Riksdagsledamöter för att få deras uppfattning om kärnfrågorna i FRA-lagen. En intressant sak är att vissa svarat utifrån vad SYFTET med lagen är, inte vad den faktiskt kan användas till. Detta får mig återigen att tänka på de klara regler vi förväntar oss sen barnsben. Om vi inte kan få klara svar på HUR lagen i praktiken påverkar oss, hur ska vi då kunna veta vad som är ok? Visst, vår moral är förhoppningsvis välrotad sen barnsben, men jag börjar bli rädd att inflytandet av vår uppfattning om vad som är rätt och fel så sakteliga börjar tunnas ut. Jag behöver bara säga ordet fildelning så borde det förklara exakt vad jag tänker på. Förutom den moraliska aspekten, så har vi har en lag som säger att det är förbjudet att både dela med sig och ladda ner upphovsrättsskyddat material, men samtidigt säger våra makthavare att syftet inte är att sätta dit gemene man så vi gör det ändå. Sedan får vi då IPRED ovanpå detta som ger privata företag rätt att ta reda på våra uppgifter så att de å sin sida ska kunna "sätta dit" oss. Så vad gäller? Det är ok, men inte ok? Statsmakten orkar inte bry sig, så de svär sig fria och lägger ut brottsbekämpningen på entreprenad.

Det som förvånar mig ännu mer är att i de fem kärnfrågorna ser det ganska bra ut på pappret. Med det som bakgrund kan jag bara dra slutsatsen att Riksdagens medlemmar till stora delar är fullt medvetna om vad lagen innebär men de har inte den blekaste aning om konsekvenserna. Detta är ännu allvarligare än en genomröstning baserad på okunskap om lagen.

På frågan "Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering" har 83% svarat att det stämmer.

På påståendet "Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev" svarade hela 90% NEJ.

D.v.s. våra elekroniska brev ska ha samma skydd som normal korrespondans som sker brevledes. Detta stämmer eftersom Europakonventionen säger att "Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens."

Med bakgrund av ovan svar står det tydligt att vi har mycket jobb kvar, men det är konsekvensfakta som behövs. Det krävs faktiska och konkreta exempel för att på ett bra och enkelt sätt kunna påvisa FRA-lagens effekt. Dessutom kan vi inte ha ett rättssamhälle där vissa polisiära uppgifter outsourcas till privata företag och allra minst företag som har egenvinning på att få fast så många som möjligt oavsett skyldighetsgrad. Ja, jag använder ordet skyldighetsgrad medvetet eftersom det långtifrån är tydligt vad Riksdagen vill med IPRED och för vilket syfte den ska få användas. Vi behöver ledas in på rätt moraliska spår igen och det går bara om vi vet vad som anses fel. Vi kan inte leva i villrådighet och hoppas att ingen märker något för det kan bara sluta på ett sätt….i kaos.

Lämna integriteten vid dörren, tack.

Det händer mycket nu, men planerna är långtgångna för de som vill försöka skapa sig ett politiskt namn. Min enda förhoppning är att personer med en sådan visad avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter faller på eget grepp.

Jag har tidigare skrivit om att det finns vissa förutsättningar för att FRA och IPRED ska kunna fungera fullt ut, bl.a. att möjligheten för att vara anonym på Internet måste sättas helt ur spel. Nu har detta bevisats svart på vitt, Socialdemokratiska stolpskottet Tomas Eneroth vill ta upp diskussionen om att förbjuda anonymitet för att bättre kunna omarbeta IPRED1.

Enda sättet att realisera detta vore att nästintill kriminalisera vissa sorters företagande och tjänster i Sverige, t.ex. de som tillhandahåller anonymiseringstjänster och de som tillhandahåller öppna trådlösa nätverk. För att IPRED ska kunna användas effektivt måste man kunna identifiera personerna bakom brotten, eller skriva om lagen för att lätt kunna utse den som anses vara ansvarig för de begångna brotten. Jag sätter min 5-krona på att man kommer att gå runt problemet med öppna trådlösa nätverk genom att också göra varje person bakom en öppen accesspunkt ansvarig för allt som företas via den. Litegrann som diskussionen om Flashback 2002, där de helt enkelt sades vara ansvariga för allt som skrevs och publicerades på dess forum. Flashback fälldes också för detta. Vad gäller anonymiseringstjänster skulle det förvåna mig mycket om de faktiskt kriminaliseras, men däremot kommer det att ställas krav om att all information måste kunna härledas till individer om ansvarig myndighet begär ut uppgifterna.

M.a.o. har vi nu en Regering som med hopplös ignorans forcerat en inskränkning av våra mänskliga rättigheter, men vi har också en opposition som tycker att vi fortfarande innehar för mycket frihet och bör hämmas ytterligare. Det är inga trevliga tider vi har framför oss, men däremot ser jag med spänning fram emot nästa val som närmar sig stadigt. Jag slår vad om att saker kommer att låta helt annorlunda om 1½ år när det ska fiskas röster och det är inte svårt att förstå varför Regering och Riksdag verkar göra allt för att få så mycket som möjligt genomfört innan dess. Då slipper de lova oss saker som de så uppenbart inte skulle kunna hålla.

FRA (Fjantar äR de Allihopa)

Jo, tiden har väl kommit att anteckna några stackars vilsna ord om den hysteri som regeringens och riksdagens enade bidrag orsakat. FRA är ett av de tydligaste tecknen för att dagens regering inte verkar för medborgarnas bästa. Däremot kan man mycket väl diskutera om lagen kanske trots detta är för landets bästa. Jag ser bara två alternativ till att denna pinsamma situationslytelse överhuvudtaget kunna inträffa. Det första är väldigt uppenbart, nämligen att man beslutat sig för att genomföra en lag som först lades fram för 5 år sen, i tron att det skulle vara ren rutin att driva igenom den. Slutsatsen är att det isåfall gjorts med en nyputsad genomskinlig inkompetens som det kommer att skrivas spaltmeter om i diverse böcker de kommande åren.

Det andra alternativet är att det hela genomförts via påtryckningar utifrån, d.v.s. från annan totalitärmakt (läs USA). Detta andra alternativ är inte så otroligt som man kan tro (minns TPB), framförallt inte om man tar hänsyn till Sveriges strategiska geografiska- och infrastrukturella läge. Med vår välbyggda infrastruktur på bredbandshållet är vi det viktigaste navet för trafik både österifrån (Finland och Ryssland) och västerifrån (Norge). Även mycket av den trafik som bara skickas mellan nordiska länder och till och med en del av den som skickas inom Sverige, tar en sväng nerom mellaneuropa och passerar då också Svenska gränsen och kommer därmed också att utsättas för hårdare granskning. Säg, vem kan ha intresse av sådan information på kontinuerlig basis?

Först nu börjar en del riksdagsfjantar inse sitt misstag och säger att de skulle röstat annorlunda idag, bara några veckor efter att beslutet togs. Herregud säger jag, är dessa miffon till politiker så in i helvetes inkompetenta att de inte först tar reda på vad omröstningen handlar om? Givetvis försöker de nu vinna poäng, men faktum och deras röst kvarstår. De har redan förlöjligat sig själva och jag hoppas att vi svenskar inte går på detta löjets skimmer till upprättelseförsök. De är och förblir idioter och har förbrukat sitt förtroendeuppdrag så pass att det är på gränsen till att vara brottsligt.

Idag har stifltelsen Centrum för rättvisa lämnat in en anmälan till Europadomstolen där de vill ha lagen prövad med avseende på skydd mot den personliga integriteten. I täten ligger medborgarnas brist på rätt att få reda på om de varit under granskning eller om några av våra privata meddelande snappats upp och lästs av FRA. Detta skiter jag totalt i egentligen, men duger det som underlag för att Europadomstolen ska underkänna lagen så är jag glad som en nybliven lottovinnare. Men problemet i sig ligger inte i om vi får reda på att vi granskats eller ej, problemet är att vi kan bli granskade utan någon som helst orsak. Nästa steg i utveckligen är att vi alla får inopererat RFID-chip redan från födseln och då är vi fan i mig buttfuckade hela högen.

Jag är för att våra upprätthållare av lagen har ganska stora rättigheter i brottsbekämpning men inte fan att de ska få ge sig på vemsomhelst helt godtyckligt. Livet skulle bli en enda lång fars av världens tråkigaste patiens, med korten upplagda utan möjlighet för att patiensen ska gå ut. Same shit every day, eftersom ingen skulle våga göra något. Blir en ‘Medborgare’ precis som i Starship Troopers och frånsäg dig rätten till ditt liv enbart genom att klicka på en länk.

Nej, Rheinfeldt och de andra tomtenissarna får rycka upp sig något fantastiskt om de inte ska lida partiets största nederlag någonsin. Dessutom kan jag garantera att all världens skattesänkningar inte kompenserar för inskränkningar i hur vi lever och våra rättigheter. Om de tror något annat så har detta landet större problem än vi någonsin kan få under Socialdemokratiskt styre och jag har ett personligt hat mot det partiet. Det talas om att valet 2006 var ett missnöjesval, d.v.s. det blev regeringsbyte eftersom folk var så innerligt trötta på sossarnas landsomväldande förstörelsepolitik. Att inte bättre kunna utnyttja detta redan på förhand överläge är patetiskt av den nuvarande regeringen och troligtvis ett stort bevis på omogenhet. Nejfan, på med vantarna och slänga ut fjantarna. Eller så börjar vi verka för en återuppstånden Kalmarunion..