Category: Politik

Risker med personlig integritet

Posted on by admin

Terrorismen har kommit till Sverige enligt Carl Bildt, Media och Polisen. Av allt att döma är det en ensam man som genomfört dådet men det är uppenbart att det är gjort med en religiös övertygelse som grund. Det man kan fråga sig är dels varför det hände i Sverige och dels vad det innebär för framtiden.

Enligt mannen som utförde dådet i Stockholm är det den Islamiska staten som ligger bakom, inte en religion alltså utan det är en informell stat som i praktiken är krigförande. Oavsett religion så förfäras de flesta av oss över de rapporter om självmordsbombare som kontinuerligt annonseras via media men nu har verkligheten kommit ifatt Sverige.

Med allt prat om att även Sverige måste ta terrorism på allvar och lagen om FRA så kan man fråga sig hur detta faktiskt kan hända. Det sägs att FRA enbart ska analysera trafik som går över svenska gränsen och det som förvånar då är att självmordsbombaren faktiskt varit enormt aktiv på Facebook och både länkat till och hyllat islamiska extremister. Facebook är inte inom svenska gränsen och faller därför inom ramen för vad FRA får monitorera, så vilken nytta har vi då egentligen av denna lag, denna lag som sägs frånta oss mycket av vår personliga integritet? Om vi ändå inte kan skydda oss mot faktisk terrorism, har lagen då någon betydelse överhuvudtaget?

Det finns idag ungefär 400 000 muslimer i Sverige, d.v.s. nästan 5% av vår befolkning, så det är förhoppningsvis uppenbart att antalet extremister är väldigt litet. Islamiska förbundet fördömer händelsen och denna inställning måste lyftas fram. Det är viktigt för vårt mångkulturella Sverige och för att förhindra att denna händelsen ger Sverigedemokraterna ytterligare vind i seglen men ovan siffror kan också användas för att vinkla debatten felaktigt.

Islamiska extremister sätter människor i skräck över hela världen och man kan enkelt debattera att desto fler muslimer det finns i Sverige desto större blir också risken för islamiska extremister i Sverige. På samma sätt som att risken är större för att det ska finnas rötägg och huliganer i en supporterklubb desto fler anhängare denna supporterklubb har. Risken finns också att det kommer att föras resonemang om behovet av att utvidga FRA’s ansvar till att börja monitorera all trafik inkluderat den inom Sveriges gränser.

Så min fråga är; var vill vi dra gränsen? Hur långt är vi villiga att skydda den personliga integriteten när den ställs mot vår rättssäkerhet och personliga trygghet? OM FRA nu skulle kunna användas för att förhindra fler illdåd, hur stor del av vår personliga integritet är vi villiga att lägga på förhandlingsbordet? Det är en enormt svår balansgång men med en totalt bibehållen personlig integritet kanske vi måste räkna med katastrofer som fram tills igår bara händer andra. Med detta menar jag inte specifikt personer som missbrukar religioner utan det gäller all typ av kriminalitet oavsett religiös övertygelse eller nationalitet. Kanske är terrorism priset vi måste betala för en bibehållen personlig integritet. Vi kan bara göra vårt bästa för att begränsa och minimera.

USA vässar tänderna inför resten av 2009!

Posted on by admin

USA fortsätter att som nation gå privata företags ärenden. Enda skillnaden mot tidigare är att de gör detta mer och mer öppet. Aldrig har det varit tydligare i Sverige att det görs skillnad på privata företag och skattepengar. Även om statens engagemeng i Saab-affären i slutänden potentiellt skulle kunna inbringa mer skattepengar har Regeringen sagt att risken är alldeles för stor. Man spelar inte Monopol med skattepengar som Maud sade. I USA tar man inte hänsyn till detta, det spelas gärna Monopol med alla medel som finns att tillgå.

Den amerikanska kongressen har nu fastställt var fokus mot piratkopiering ska ligga under resterande 2009. Med PirateBays aktiva grundare under utredning och rättegång har ett land som t.ex. Spanien vuxit sig allt större när det gäller spridning av upphovsrättsskyddat material. Det finns minst ett par riktigt stora torrent-sidor på Spanskt territorium som tillhandahåller det mesta man kan önska sig.

Följande länder kan förvänta sig krafttag och troligtvis enorma påtryckningar av den amerikanska kongressen för att sätta ansvariga bakom lås och bom:

Kina
Bland annat är Kinas största sökmotor, Baidu, under utredning. Baidu används framförallt för att hitta MP3, men är långtifrån den enda sökmotortjänsten som har som enda syfta att hjälpa till att hitta upphovsrättsskyddat material. Intäkterna de får från annonser på siten är enorma. Omkring 80% av all mjukvara i Kina beräknas vara piratkopierad.

Ryssland
Ryssland anklagas för att ha alldeles för låg straffskala för brott relaterat till piratkopiering. Ryska staten anses också göra alldeles för lite för att reglera vem som får tillhandahålla material online.

Kanada
Kanada anklagas för att helt sakna lagar som ska skydda upphovsrättsinnehavare och spridning av deras material. Detta ska också vara orsaken till att många torrentsiter tagit sin tillflykt till Kanada när de stängts ner i USA. Man anser också att en stor del av ansvaret ska ligga på ISP’s och att de ska förhindra spridning av upphovsrättsskyddat material. Dessutom ska det bli olagligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material, precis som det numera är i Sverige.

Spanien
Man anser att Spanska Regeringen i stort sett helt avkriminaliserat fildelning och att man måste börja följa de regleringar EU beslutat om, inte minst vad gäller motsvarigheten till IPRED. ISP’s måste även här göras ansvariga för vad som sker på deras nät och de ska inte få lov att använda öppenhet för fildelning som säljargument.

Mexiko
Man anser bland annat att det i Mexiko är alldeles för lätt att smygfilma på biografer och att utbudet av illegala fysiska varor är alldeles för stort. Precis som i Ryssland anser man också att straffen för piratkopiering inte är avskräckande nog.

Självutnämnda konstnärer har immunitet

Posted on by admin

Efter att det uppdagades att den så sakteliga ökända konstskolan Konstfack öppet visat en film innehållandes kriminella handligar med kamouflage om att det skulle vara konst är debatten igång på nytt. Vad är konst och vad är inte konst? Åsikterna är många, men en sak står uppenbar och det är att självutnämnda konstnärer tros leva under immunitet sålänge de gömmer sig bakom termen konst eller kultur.

Galleristen Andreas Brändström går nu ut och säger, på fullt allvar, att det är filmen som är själva konsten inte handlingen som utförs på filmen. Den bortkomne Anders försvarar handlingen med orden:

– det är filmen som är konstverket, inte handlingen

Jag trodde konstnärer var intellektuellt folk, med en intelligensnivå över genomsnittet. Detta uttalande är så satans idiotiskt att det lika väl skulle kunna komma från en femåring som fortfarande lär sig skillnad mellan rätt och fel. På vilket sätt skulle ett filmande av en kriminell handling kunna användas som argument för att verkligen genomföra ett lagbrott? Är det möjligtvis så att Anders anser att konstnärer står över lagen och har rätt att göra som de vill? Det kanske rent av är så att monetära siffror är irrelevanta så länge det görs i konstens namn? Det är upp till övriga samhället att rensa upp skiten, konstnärer bidrar med sitt kulturarv? Snubben som gjort filmen går under aliaset Nug. Enligt Anders vågar nu denna lagbrytare inte åka hem av rädsla för att polisen väntar där. Men herregud, var tar dumheterna slut? Du har brutit mot lagen, anmäl dig själv och ta ditt straff som en riktig man!  

Bara för att ställa det hela på sin spets. Låt oss nu säga att Nug vill göra den ultimata konsten, istället för att göra rätt för sig, och filma dödsögonblicket genom att ta livet av sig själv. Skulle den bortkomne Anders månne göra samma uttalande då? Handlingen skulle inte ha någon betydelse, utan det är filmen man ska fokusera på? Jag tror inte att den avlidnes släktingar skulle dela den uppfattningen, men Anders lär inte bry sig. Det är ju konst för bövelen!

Regeringens utlovade skattesänkningar, vad hände?

Posted on by admin

Vid valet 2006 var det faktiskt inte de utlovade skattesänkningarna som fick mig att rösta som jag gjorde. Jag ville ha en förändring, få nytt hopp och se om saker och ting faktiskt kunde vändas till det bättre. Alla rapporter om misskötsel på äldreboende, ökat ungdomsvåld, urartade bank- och pengatransportrån fick mig faktiskt att börja oroa mig för att själva vistas på stan. Ännu mer oroad blev jag när jag började fundera på vad som skulle hända när de nyfödda i släkten vuxit upp till att bli tonåringar. Trots att mycket såg mörkt ut befann vi oss in en situation där vi ständigt blev tillsagda "det går bra för Sverige".

Jag fattade ingenting varje gång jag hörde detta. Jag hade en schysst lön som mina föräldrar aldrig ens kunnat drömma om när de var unga, men ändå behövde jag kämpa för att kunna betala räkningarna. På pappret såg det enormt lyxigt ut men i verkligheten funderade jag på om jag ens skulle kunna behålla bilen. Min framtid var ganska grå vad gäller att bättra på min levnadsstandard och jag funderade på om detta verkligen var allt. Hur mycket måste jag tjäna för att ens kunna åka på semester?

Regeringen säger att skattesänkningarna ska fortsätta under 2009 och att folk redan har fått 1000:- eller mer över i plånboken sen 2006. På frågan om folk tycker att de fått mer över i plånboken svarar de allra flesta ändå NEJ. Så, då är frågan vad som egentligen hänt. Är det så att vi verkligen fått mer pengar, men att priserna däremot gått upp och raderar ut skillnaden? Är det så att vi p.g.a. krisen har börjat spara in på diverse saker vilket gör att vi antar att de pengar vi får över inte beror på några skattesänkningar utan däremot en bättre självhushållning? Shoppar vi upp pengarna utan att reflektera över att vi möjligtvis har mer nu än tidigare?

För att få veta vad som verkligen gäller tipsar HAX om jobbskatteavdrag.se. Här kan man se hur stor del av sin lön som har gått till Kommunen respektive Staten från 2006 och framåt och dessutom vad prognosen är för 2009. För egen del har jag fått skattesänkning med 10% sedan 2006 med prognosen 15% under 2009.

Moralens villrådighet: Presented by Riksdagen

Posted on by admin

Som jag skrev i min post om FRA i somras framgick det ganska tydligt att våra kära Riksdagsledamöter inte hade en aning om vad de röstade igenom när FRA-lagen godkändes. Flera representanter gick ut i efterhand och gjorde verbala kovändningar, men vad de borde tänkt på är att här har man ingen ångervecka. Det har på flera håll framgått att kunskapen fortfarande är låg och man kan fråga sig hur vi medborgare egentligen ska förhålla oss till lagen.

Ända sedan förskolan har vi fått lära oss att det är klara regler som gäller. Vi får lära oss vad som är rätt och fel, vad man får och inte får göra, att visa respekt mot andra och inte minst att lyssna på vuxna. När vi lekte med andra barn fanns det regler uppgjorda sedan tidigare eller så kom vi helt enkelt överens om vilka regler som skulle gälla. Alla var medvetna om spelets regler och det rådde en förvånsvärd ärlighet i att följa dessa. Detta är ett koncept som de flesta av oss sedan försöker följa hela livet. Vi vill veta vad som är ok på vår arbetsplats, om vi får ställa barnvagnen i trapphuset, om grannarna tycker det är ok att parkera bilen längs med gatan, eller om man kan bjuda sin bästa kompis ex på en öl. Vet vi inte vad som gäller försöker vi oftast ta reda på det eller se till så det formuleras någon typ av förhållningsregel. Ibland tunnas dock dessa regler ut och vi tiger istället och hoppas att ingen märker något eller att ingen kommer att komma med invändningar. Det är när det sistnämnda inträffar som det kan gå riktigt snett. Det är när vi blundar för konsekvenserna som det minst önskade resultatet infinner sig.

Riksdagssvar.se har ställt fem frågor till samtliga Riksdagsledamöter för att få deras uppfattning om kärnfrågorna i FRA-lagen. En intressant sak är att vissa svarat utifrån vad SYFTET med lagen är, inte vad den faktiskt kan användas till. Detta får mig återigen att tänka på de klara regler vi förväntar oss sen barnsben. Om vi inte kan få klara svar på HUR lagen i praktiken påverkar oss, hur ska vi då kunna veta vad som är ok? Visst, vår moral är förhoppningsvis välrotad sen barnsben, men jag börjar bli rädd att inflytandet av vår uppfattning om vad som är rätt och fel så sakteliga börjar tunnas ut. Jag behöver bara säga ordet fildelning så borde det förklara exakt vad jag tänker på. Förutom den moraliska aspekten, så har vi har en lag som säger att det är förbjudet att både dela med sig och ladda ner upphovsrättsskyddat material, men samtidigt säger våra makthavare att syftet inte är att sätta dit gemene man så vi gör det ändå. Sedan får vi då IPRED ovanpå detta som ger privata företag rätt att ta reda på våra uppgifter så att de å sin sida ska kunna "sätta dit" oss. Så vad gäller? Det är ok, men inte ok? Statsmakten orkar inte bry sig, så de svär sig fria och lägger ut brottsbekämpningen på entreprenad.

Det som förvånar mig ännu mer är att i de fem kärnfrågorna ser det ganska bra ut på pappret. Med det som bakgrund kan jag bara dra slutsatsen att Riksdagens medlemmar till stora delar är fullt medvetna om vad lagen innebär men de har inte den blekaste aning om konsekvenserna. Detta är ännu allvarligare än en genomröstning baserad på okunskap om lagen.

På frågan "Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering" har 83% svarat att det stämmer.

På påståendet "Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev" svarade hela 90% NEJ.

D.v.s. våra elekroniska brev ska ha samma skydd som normal korrespondans som sker brevledes. Detta stämmer eftersom Europakonventionen säger att "Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens."

Med bakgrund av ovan svar står det tydligt att vi har mycket jobb kvar, men det är konsekvensfakta som behövs. Det krävs faktiska och konkreta exempel för att på ett bra och enkelt sätt kunna påvisa FRA-lagens effekt. Dessutom kan vi inte ha ett rättssamhälle där vissa polisiära uppgifter outsourcas till privata företag och allra minst företag som har egenvinning på att få fast så många som möjligt oavsett skyldighetsgrad. Ja, jag använder ordet skyldighetsgrad medvetet eftersom det långtifrån är tydligt vad Riksdagen vill med IPRED och för vilket syfte den ska få användas. Vi behöver ledas in på rätt moraliska spår igen och det går bara om vi vet vad som anses fel. Vi kan inte leva i villrådighet och hoppas att ingen märker något för det kan bara sluta på ett sätt….i kaos.

Lämna integriteten vid dörren, tack.

Posted on by admin

Det händer mycket nu, men planerna är långtgångna för de som vill försöka skapa sig ett politiskt namn. Min enda förhoppning är att personer med en sådan visad avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter faller på eget grepp.

Jag har tidigare skrivit om att det finns vissa förutsättningar för att FRA och IPRED ska kunna fungera fullt ut, bl.a. att möjligheten för att vara anonym på Internet måste sättas helt ur spel. Nu har detta bevisats svart på vitt, Socialdemokratiska stolpskottet Tomas Eneroth vill ta upp diskussionen om att förbjuda anonymitet för att bättre kunna omarbeta IPRED1.

Enda sättet att realisera detta vore att nästintill kriminalisera vissa sorters företagande och tjänster i Sverige, t.ex. de som tillhandahåller anonymiseringstjänster och de som tillhandahåller öppna trådlösa nätverk. För att IPRED ska kunna användas effektivt måste man kunna identifiera personerna bakom brotten, eller skriva om lagen för att lätt kunna utse den som anses vara ansvarig för de begångna brotten. Jag sätter min 5-krona på att man kommer att gå runt problemet med öppna trådlösa nätverk genom att också göra varje person bakom en öppen accesspunkt ansvarig för allt som företas via den. Litegrann som diskussionen om Flashback 2002, där de helt enkelt sades vara ansvariga för allt som skrevs och publicerades på dess forum. Flashback fälldes också för detta. Vad gäller anonymiseringstjänster skulle det förvåna mig mycket om de faktiskt kriminaliseras, men däremot kommer det att ställas krav om att all information måste kunna härledas till individer om ansvarig myndighet begär ut uppgifterna.

M.a.o. har vi nu en Regering som med hopplös ignorans forcerat en inskränkning av våra mänskliga rättigheter, men vi har också en opposition som tycker att vi fortfarande innehar för mycket frihet och bör hämmas ytterligare. Det är inga trevliga tider vi har framför oss, men däremot ser jag med spänning fram emot nästa val som närmar sig stadigt. Jag slår vad om att saker kommer att låta helt annorlunda om 1½ år när det ska fiskas röster och det är inte svårt att förstå varför Regering och Riksdag verkar göra allt för att få så mycket som möjligt genomfört innan dess. Då slipper de lova oss saker som de så uppenbart inte skulle kunna hålla.

Demokrati kräver utbildning av våra folkvalda

Posted on by admin

Jag vill rekommendera ett stycke text som berört mig på flera olika plan. Den är inte bara känslomässigt berörande när man begrundar dess underliggande mening, utan den rör om i en gryta där ilska, förvirring, förhoppning, förvåning och stundtals häpnad åker runt i en stadig vivrvel.

Anders Widén har träffat riksdagsledamoten Gunnar Sandberg för att diskutera framförallt FRA och IPRED. Det som framgår med häpnadsväckande tydlighet är att vi inte kan anta att våra riksdagsledamöter har koll på de frågor det röstas om i riksdagen, att de helt enkelt anser att vissa frågor inte behöver tas på allvar. Jag har i min naivitet antagit att om en riksdagsledamot tar ställning och röstar i en fråga så har den ledamoten också gjort allt för att sätta sig in i ämnet. Min första ögonöppnare framgår i min post om FRA vilket i praktiken är första gången jag på allvar insåg att våra folkvalda ofta inte har den blekaste aning om vad de sysslar med.

I Anders möte med Gunnar kommer det faktiska beviset för att detta är sant. Gunnar säger:
– "När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger.
Det är så det går till."

Gunnar följer upp denna kommentar med:
– "Brinner man i en fråga och är insatt, då pläderar man för sin sak ända fram till votering, mot sitt eget parti. Men vid röstning i kammaren måste varje partimedlem vika sig för majoriteten i sitt parti."

Jag har förståelse för denna inställning, eftersom vi i dagens svenska "demokrati" valröstar på partier och inte på individer eller sakfrågor. Men återigen blir jag övertygad om att vi måste fokusera på personval i Sverige. Här ser vi med brutal tydlighet att folkopinion har extremt svårt att åstadkomma förändringar i vårt samhälle, vilket också är orsaken till att vi får fler och fler lagar i Sverige som inte har majoriteten av Sveriges medborgare bakom sig. Våra riksdagsledamöter har helt enkelt ingen jävla aning om vad vi, deras väljare, vill ha. Snacka om att politiska skygglappar verkligen existerar…

Vi befinner oss alltså i en tid där medborgarna generellt sett är bättre utbildade och mer insatta i frågor som berör oss alla, medan politikerna säger att de inte har tid att sätta sig in i enskilda frågor och därför röstar som sina kollegor föreslår. Detta är befängt bortom idioti. Är det såhär det är tänkt att det ska fungera? Ska vi inte kunna förutsätta att våra politiker faktiskt vet vad de röstar på och att de vet vad majoriteten av "folket" vill?

Vi har alltså svart på vitt att om vi vill ha våra demokratiska rättigheter tillbaka, så som iaf jag har tolkat dem under mina 30 år, så måste vi börja utbilda våra folkvalda. Det är upp till oss att agera och informera om konsekvenserna för riksdagens beslut och det måste göras enskilt. Det är bara att beta av listan av representanter i sin närhet och hoppas att de för en stund kan lägga ifrån sig sitt politiska högmod och attityd om att alltid veta bäst och faktiskt lyssna för allas vårt bästa. Vi får hoppas att fler har samma positiva inställning som Gunnar.

Mitt nyårstips till (s)

Posted on by admin

Även om jag precis återupptagit bloggandet efter mina inlägg inför valet 2006, så tänkte jag kortfattat kommentera den (s)-debatt som förs vad gäller deras dåliga placeringar av Årets politiska blogg. Eftersom det helt omöjligt kan vara så att Socialdemokratin är så förlegad att folk helt enkelt inte orkar läsa om bakåtsträvan i gnällig ton, så har olika analyser kunnat förklara vad som verkligen ligger bakom resultatet.

Inte helt oväntat framhävs det till synes skeva resultatet vara en följd av liberal partiskhet av både Bloggen Bent samt de röstande. Detta framgår ännu tydligare när dåliga högerbloggar faktiskt hamnat högt upp på resultatlistan. Enligt Blogge är det en avsaknad av individualism som gjort att vänsterbloggar hamnat långt ner och det är endast de som vågar röra sig utanför sossekollektivet som har någon typ av framgång. Det antyds också att de frågor som tas upp i vänsterbloggarna helt enkelt bloggar för de redan frälsta och därmed tillförs inget nytt i debatten. En annan orsak som framförs är att vänsteranhängare inte verkar engagera sig i händelser som Årets politiska blogg och därmed blir antalet vänsterröster också lägre. Det kan också vara så att rösterna ges till de som har engagerat sig i vissa kärnfrågor och därför har rösterna inte varit personröster, utan snarare en belöning för gränsöverskridande hjärtefrågor.

Till sist framförs det att (s) helt enkelt har ett dåligt upplägg på sitt bloggande med väldigt lågt antal internt länkande till varandra. De flesta (s)-bloggare kan också återfinnas under samma tak vilket i sin tur hämmar spridningen.

Enligt mig ligger orsaken säkerligen i samtliga ovan listade analyser, men jag ser framförallt följande problem. Om jag ser utifrån mig själv är jag inte intresserad av att bli överöst av samma budskap på 500 olika sätt. Detta är känslan jag får om jag kommer till någon typ av paraplydomän innehållandes flera olika bloggar. För mig eliminerar detta identiteten hos bloggaren och jag ser därmed inte heller någon individualism. Jag är intresserad av vad personer har att säga, inte höra någon citera en partipolitisk agenda (vilket bl.a. är orsaken till att jag tycker att det ska läggas större fokus på personval framöver).

Jag vill därför ge mitt heta tips till (s) om att helt utrota både s-info och s-bloggar. Tillhandahåll individuella domäner (som bloggarens-namn.se), med personligt anpassad design till alla medlemmar som vill göra sin röst hörd. Vi rör oss in i en tid då fokus ibland måste läggas på individuella frågor och då vill folk höra indivduella åsikter. Dessutom behöver individen bakom åsikterna framhävas och inte drunkna i någon partipolitisk kvicksand.

Personlig integritet kräver individuell frihet.

Polisen hackar datorer

Posted on by admin

Återigen blir jag slagen som av en järnhammare över hur gårdagens science fiction tar över vår vardag mer och mer. Övervakningssamhället är oroande nära och börjar bli ett mycket allvarligare hot än klimatfrågorna. Det känns nästan som om våra politiker har gripit tillfället när alla vi andra fokuserat på saker vi blivit tillsagda kommer att leda till mänsklighetens undergång.

Det är nästan så att jag börjar tro att minskande ozonlager, smältande isberg, våldsamma stormar och höjd medeltemperatur är rökridåer iscensatta endast för att beröva oss all den personliga integritet vi i vår enfaldiga illusion tror oss inneha. De sista pusselbitarna inför det kommande bevakningssamhället läggs på plats mitt framför våra ögon, men vår naivitet förblindar oss.

Det senaste exemplet handlar om brittiska polisers rättighet att i stort sett godtyckligt hacka persondatorer. Det enda som krävs är att bestämmande konstapel anser sig ha goda skäl att hacka datorn, till exempel om brott misstänks. Detta innebär att det anses vara ok att bryta sig in hos folk och installera keyloggers, fritt skicka virus som utnyttjar kända sårbarheter för att på det sättet få kontroll över information, eller att avlyssna trådlösa nät.

Enligt HAX finns en sådan utredning klar också för Sverige, som dessutom fokuserar på att man måste försöka komma runt lösenord, kryptonycklar samt anonymiseringstjänster. Detta är så otroligt att det är svårt att begripa. Inte bara är det en kränkning av den personliga intergriteten, det är dessutom ett direkt hot mot våra mänskliga rättigheter samt ett hämmande av en kreativitet som skyndat på vår tekniska utveckling.

Det finns idag flera sätt att skydda sin personliga information och det är ett fokus som ständigt kommer på tal så fort man börjar diskutera central informationslagring. För att det regeringen vill ska kunna fungera måste en av två saker hända. Det första alternativet är att det blir förbjudet att försöka skydda personlig information m.h.a. kryptering, lösenord eller att försöka agera anonymt. Det andra alternativet är att myndigheter ska få tillgång till samtliga medel som gör att ovan kan knäckas eller spåras, t.ex. genom att få ta del av information som gör detta möjligt (källkod, privata nycklar o.s.v.).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. En dag kommer vi alla att ha ett chip i armen som inte bara innehåller all vår personliga information och bankinformation, det kommer också att göra det möjligt att se exakt var vi befinner och vart vi har befunnit oss worldwide precis närsomhelst. Med den förändringstakt som tagit fart bara de senaste 5 åren kommer detta kanske till och med att ske innan min pension vilket jag däremot aldrig hade kunnat tro. Jag har aldrig varit för uppror, men nu börjar vi nå även min gräns för vad som kan accepteras. Om vi inte agerar snart, så kommer vi en dag att vakna upp utan att känna igen världen som den såg ut när vi gick och lade oss.