Risker med personlig integritet

Terrorismen har kommit till Sverige enligt Carl Bildt, Media och Polisen. Av allt att döma är det en ensam man som genomfört dådet men det är uppenbart att det är gjort med en religiös övertygelse som grund. Det man kan fråga sig är dels varför det hände i Sverige och dels vad det innebär för framtiden.

Enligt mannen som utförde dådet i Stockholm är det den Islamiska staten som ligger bakom, inte en religion alltså utan det är en informell stat som i praktiken är krigförande. Oavsett religion så förfäras de flesta av oss över de rapporter om självmordsbombare som kontinuerligt annonseras via media men nu har verkligheten kommit ifatt Sverige.

Med allt prat om att även Sverige måste ta terrorism på allvar och lagen om FRA så kan man fråga sig hur detta faktiskt kan hända. Det sägs att FRA enbart ska analysera trafik som går över svenska gränsen och det som förvånar då är att självmordsbombaren faktiskt varit enormt aktiv på Facebook och både länkat till och hyllat islamiska extremister. Facebook är inte inom svenska gränsen och faller därför inom ramen för vad FRA får monitorera, så vilken nytta har vi då egentligen av denna lag, denna lag som sägs frånta oss mycket av vår personliga integritet? Om vi ändå inte kan skydda oss mot faktisk terrorism, har lagen då någon betydelse överhuvudtaget?

Det finns idag ungefär 400 000 muslimer i Sverige, d.v.s. nästan 5% av vår befolkning, så det är förhoppningsvis uppenbart att antalet extremister är väldigt litet. Islamiska förbundet fördömer händelsen och denna inställning måste lyftas fram. Det är viktigt för vårt mångkulturella Sverige och för att förhindra att denna händelsen ger Sverigedemokraterna ytterligare vind i seglen men ovan siffror kan också användas för att vinkla debatten felaktigt.

Islamiska extremister sätter människor i skräck över hela världen och man kan enkelt debattera att desto fler muslimer det finns i Sverige desto större blir också risken för islamiska extremister i Sverige. På samma sätt som att risken är större för att det ska finnas rötägg och huliganer i en supporterklubb desto fler anhängare denna supporterklubb har. Risken finns också att det kommer att föras resonemang om behovet av att utvidga FRA’s ansvar till att börja monitorera all trafik inkluderat den inom Sveriges gränser.

Så min fråga är; var vill vi dra gränsen? Hur långt är vi villiga att skydda den personliga integriteten när den ställs mot vår rättssäkerhet och personliga trygghet? OM FRA nu skulle kunna användas för att förhindra fler illdåd, hur stor del av vår personliga integritet är vi villiga att lägga på förhandlingsbordet? Det är en enormt svår balansgång men med en totalt bibehållen personlig integritet kanske vi måste räkna med katastrofer som fram tills igår bara händer andra. Med detta menar jag inte specifikt personer som missbrukar religioner utan det gäller all typ av kriminalitet oavsett religiös övertygelse eller nationalitet. Kanske är terrorism priset vi måste betala för en bibehållen personlig integritet. Vi kan bara göra vårt bästa för att begränsa och minimera.

USA vässar tänderna inför resten av 2009!

USA fortsätter att som nation gå privata företags ärenden. Enda skillnaden mot tidigare är att de gör detta mer och mer öppet. Aldrig har det varit tydligare i Sverige att det görs skillnad på privata företag och skattepengar. Även om statens engagemeng i Saab-affären i slutänden potentiellt skulle kunna inbringa mer skattepengar har Regeringen sagt att risken är alldeles för stor. Man spelar inte Monopol med skattepengar som Maud sade. I USA tar man inte hänsyn till detta, det spelas gärna Monopol med alla medel som finns att tillgå.

Den amerikanska kongressen har nu fastställt var fokus mot piratkopiering ska ligga under resterande 2009. Med PirateBays aktiva grundare under utredning och rättegång har ett land som t.ex. Spanien vuxit sig allt större när det gäller spridning av upphovsrättsskyddat material. Det finns minst ett par riktigt stora torrent-sidor på Spanskt territorium som tillhandahåller det mesta man kan önska sig.

Följande länder kan förvänta sig krafttag och troligtvis enorma påtryckningar av den amerikanska kongressen för att sätta ansvariga bakom lås och bom:

Kina
Bland annat är Kinas största sökmotor, Baidu, under utredning. Baidu används framförallt för att hitta MP3, men är långtifrån den enda sökmotortjänsten som har som enda syfta att hjälpa till att hitta upphovsrättsskyddat material. Intäkterna de får från annonser på siten är enorma. Omkring 80% av all mjukvara i Kina beräknas vara piratkopierad.

Ryssland
Ryssland anklagas för att ha alldeles för låg straffskala för brott relaterat till piratkopiering. Ryska staten anses också göra alldeles för lite för att reglera vem som får tillhandahålla material online.

Kanada
Kanada anklagas för att helt sakna lagar som ska skydda upphovsrättsinnehavare och spridning av deras material. Detta ska också vara orsaken till att många torrentsiter tagit sin tillflykt till Kanada när de stängts ner i USA. Man anser också att en stor del av ansvaret ska ligga på ISP’s och att de ska förhindra spridning av upphovsrättsskyddat material. Dessutom ska det bli olagligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material, precis som det numera är i Sverige.

Spanien
Man anser att Spanska Regeringen i stort sett helt avkriminaliserat fildelning och att man måste börja följa de regleringar EU beslutat om, inte minst vad gäller motsvarigheten till IPRED. ISP’s måste även här göras ansvariga för vad som sker på deras nät och de ska inte få lov att använda öppenhet för fildelning som säljargument.

Mexiko
Man anser bland annat att det i Mexiko är alldeles för lätt att smygfilma på biografer och att utbudet av illegala fysiska varor är alldeles för stort. Precis som i Ryssland anser man också att straffen för piratkopiering inte är avskräckande nog.

Självutnämnda konstnärer har immunitet

Efter att det uppdagades att den så sakteliga ökända konstskolan Konstfack öppet visat en film innehållandes kriminella handligar med kamouflage om att det skulle vara konst är debatten igång på nytt. Vad är konst och vad är inte konst? Åsikterna är många, men en sak står uppenbar och det är att självutnämnda konstnärer tros leva under immunitet sålänge de gömmer sig bakom termen konst eller kultur.

Galleristen Andreas Brändström går nu ut och säger, på fullt allvar, att det är filmen som är själva konsten inte handlingen som utförs på filmen. Den bortkomne Anders försvarar handlingen med orden:

det är filmen som är konstverket, inte handlingen

Jag trodde konstnärer var intellektuellt folk, med en intelligensnivå över genomsnittet. Detta uttalande är så satans idiotiskt att det lika väl skulle kunna komma från en femåring som fortfarande lär sig skillnad mellan rätt och fel. På vilket sätt skulle ett filmande av en kriminell handling kunna användas som argument för att verkligen genomföra ett lagbrott? Är det möjligtvis så att Anders anser att konstnärer står över lagen och har rätt att göra som de vill? Det kanske rent av är så att monetära siffror är irrelevanta så länge det görs i konstens namn? Det är upp till övriga samhället att rensa upp skiten, konstnärer bidrar med sitt kulturarv? Snubben som gjort filmen går under aliaset Nug. Enligt Anders vågar nu denna lagbrytare inte åka hem av rädsla för att polisen väntar där. Men herregud, var tar dumheterna slut? Du har brutit mot lagen, anmäl dig själv och ta ditt straff som en riktig man!  

Bara för att ställa det hela på sin spets. Låt oss nu säga att Nug vill göra den ultimata konsten, istället för att göra rätt för sig, och filma dödsögonblicket genom att ta livet av sig själv. Skulle den bortkomne Anders månne göra samma uttalande då? Handlingen skulle inte ha någon betydelse, utan det är filmen man ska fokusera på? Jag tror inte att den avlidnes släktingar skulle dela den uppfattningen, men Anders lär inte bry sig. Det är ju konst för bövelen!

Lämna integriteten vid dörren, tack.

Det händer mycket nu, men planerna är långtgångna för de som vill försöka skapa sig ett politiskt namn. Min enda förhoppning är att personer med en sådan visad avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter faller på eget grepp.

Jag har tidigare skrivit om att det finns vissa förutsättningar för att FRA och IPRED ska kunna fungera fullt ut, bl.a. att möjligheten för att vara anonym på Internet måste sättas helt ur spel. Nu har detta bevisats svart på vitt, Socialdemokratiska stolpskottet Tomas Eneroth vill ta upp diskussionen om att förbjuda anonymitet för att bättre kunna omarbeta IPRED1.

Enda sättet att realisera detta vore att nästintill kriminalisera vissa sorters företagande och tjänster i Sverige, t.ex. de som tillhandahåller anonymiseringstjänster och de som tillhandahåller öppna trådlösa nätverk. För att IPRED ska kunna användas effektivt måste man kunna identifiera personerna bakom brotten, eller skriva om lagen för att lätt kunna utse den som anses vara ansvarig för de begångna brotten. Jag sätter min 5-krona på att man kommer att gå runt problemet med öppna trådlösa nätverk genom att också göra varje person bakom en öppen accesspunkt ansvarig för allt som företas via den. Litegrann som diskussionen om Flashback 2002, där de helt enkelt sades vara ansvariga för allt som skrevs och publicerades på dess forum. Flashback fälldes också för detta. Vad gäller anonymiseringstjänster skulle det förvåna mig mycket om de faktiskt kriminaliseras, men däremot kommer det att ställas krav om att all information måste kunna härledas till individer om ansvarig myndighet begär ut uppgifterna.

M.a.o. har vi nu en Regering som med hopplös ignorans forcerat en inskränkning av våra mänskliga rättigheter, men vi har också en opposition som tycker att vi fortfarande innehar för mycket frihet och bör hämmas ytterligare. Det är inga trevliga tider vi har framför oss, men däremot ser jag med spänning fram emot nästa val som närmar sig stadigt. Jag slår vad om att saker kommer att låta helt annorlunda om 1½ år när det ska fiskas röster och det är inte svårt att förstå varför Regering och Riksdag verkar göra allt för att få så mycket som möjligt genomfört innan dess. Då slipper de lova oss saker som de så uppenbart inte skulle kunna hålla.

Demokrati kräver utbildning av våra folkvalda

Jag vill rekommendera ett stycke text som berört mig på flera olika plan. Den är inte bara känslomässigt berörande när man begrundar dess underliggande mening, utan den rör om i en gryta där ilska, förvirring, förhoppning, förvåning och stundtals häpnad åker runt i en stadig vivrvel.

Anders Widén har träffat riksdagsledamoten Gunnar Sandberg för att diskutera framförallt FRA och IPRED. Det som framgår med häpnadsväckande tydlighet är att vi inte kan anta att våra riksdagsledamöter har koll på de frågor det röstas om i riksdagen, att de helt enkelt anser att vissa frågor inte behöver tas på allvar. Jag har i min naivitet antagit att om en riksdagsledamot tar ställning och röstar i en fråga så har den ledamoten också gjort allt för att sätta sig in i ämnet. Min första ögonöppnare framgår i min post om FRA vilket i praktiken är första gången jag på allvar insåg att våra folkvalda ofta inte har den blekaste aning om vad de sysslar med.

I Anders möte med Gunnar kommer det faktiska beviset för att detta är sant. Gunnar säger:
– "När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger.
Det är så det går till.
"

Gunnar följer upp denna kommentar med:
– "Brinner man i en fråga och är insatt, då pläderar man för sin sak ända fram till votering, mot sitt eget parti. Men vid röstning i kammaren måste varje partimedlem vika sig för majoriteten i sitt parti."

Jag har förståelse för denna inställning, eftersom vi i dagens svenska "demokrati" valröstar på partier och inte på individer eller sakfrågor. Men återigen blir jag övertygad om att vi måste fokusera på personval i Sverige. Här ser vi med brutal tydlighet att folkopinion har extremt svårt att åstadkomma förändringar i vårt samhälle, vilket också är orsaken till att vi får fler och fler lagar i Sverige som inte har majoriteten av Sveriges medborgare bakom sig. Våra riksdagsledamöter har helt enkelt ingen jävla aning om vad vi, deras väljare, vill ha. Snacka om att politiska skygglappar verkligen existerar…

Vi befinner oss alltså i en tid där medborgarna generellt sett är bättre utbildade och mer insatta i frågor som berör oss alla, medan politikerna säger att de inte har tid att sätta sig in i enskilda frågor och därför röstar som sina kollegor föreslår. Detta är befängt bortom idioti. Är det såhär det är tänkt att det ska fungera? Ska vi inte kunna förutsätta att våra politiker faktiskt vet vad de röstar på och att de vet vad majoriteten av "folket" vill?

Vi har alltså svart på vitt att om vi vill ha våra demokratiska rättigheter tillbaka, så som iaf jag har tolkat dem under mina 30 år, så måste vi börja utbilda våra folkvalda. Det är upp till oss att agera och informera om konsekvenserna för riksdagens beslut och det måste göras enskilt. Det är bara att beta av listan av representanter i sin närhet och hoppas att de för en stund kan lägga ifrån sig sitt politiska högmod och attityd om att alltid veta bäst och faktiskt lyssna för allas vårt bästa. Vi får hoppas att fler har samma positiva inställning som Gunnar.

Mitt nyårstips till (s)

Även om jag precis återupptagit bloggandet efter mina inlägg inför valet 2006, så tänkte jag kortfattat kommentera den (s)-debatt som förs vad gäller deras dåliga placeringar av Årets politiska blogg. Eftersom det helt omöjligt kan vara så att Socialdemokratin är så förlegad att folk helt enkelt inte orkar läsa om bakåtsträvan i gnällig ton, så har olika analyser kunnat förklara vad som verkligen ligger bakom resultatet.

Inte helt oväntat framhävs det till synes skeva resultatet vara en följd av liberal partiskhet av både Bloggen Bent samt de röstande. Detta framgår ännu tydligare när dåliga högerbloggar faktiskt hamnat högt upp på resultatlistan. Enligt Blogge är det en avsaknad av individualism som gjort att vänsterbloggar hamnat långt ner och det är endast de som vågar röra sig utanför sossekollektivet som har någon typ av framgång. Det antyds också att de frågor som tas upp i vänsterbloggarna helt enkelt bloggar för de redan frälsta och därmed tillförs inget nytt i debatten. En annan orsak som framförs är att vänsteranhängare inte verkar engagera sig i händelser som Årets politiska blogg och därmed blir antalet vänsterröster också lägre. Det kan också vara så att rösterna ges till de som har engagerat sig i vissa kärnfrågor och därför har rösterna inte varit personröster, utan snarare en belöning för gränsöverskridande hjärtefrågor.

Till sist framförs det att (s) helt enkelt har ett dåligt upplägg på sitt bloggande med väldigt lågt antal internt länkande till varandra. De flesta (s)-bloggare kan också återfinnas under samma tak vilket i sin tur hämmar spridningen.

Enligt mig ligger orsaken säkerligen i samtliga ovan listade analyser, men jag ser framförallt följande problem. Om jag ser utifrån mig själv är jag inte intresserad av att bli överöst av samma budskap på 500 olika sätt. Detta är känslan jag får om jag kommer till någon typ av paraplydomän innehållandes flera olika bloggar. För mig eliminerar detta identiteten hos bloggaren och jag ser därmed inte heller någon individualism. Jag är intresserad av vad personer har att säga, inte höra någon citera en partipolitisk agenda (vilket bl.a. är orsaken till att jag tycker att det ska läggas större fokus på personval framöver).

Jag vill därför ge mitt heta tips till (s) om att helt utrota både s-info och s-bloggar. Tillhandahåll individuella domäner (som bloggarens-namn.se), med personligt anpassad design till alla medlemmar som vill göra sin röst hörd. Vi rör oss in i en tid då fokus ibland måste läggas på individuella frågor och då vill folk höra indivduella åsikter. Dessutom behöver individen bakom åsikterna framhävas och inte drunkna i någon partipolitisk kvicksand.

Personlig integritet kräver individuell frihet.

Polisen hackar datorer

Återigen blir jag slagen som av en järnhammare över hur gårdagens science fiction tar över vår vardag mer och mer. Övervakningssamhället är oroande nära och börjar bli ett mycket allvarligare hot än klimatfrågorna. Det känns nästan som om våra politiker har gripit tillfället när alla vi andra fokuserat på saker vi blivit tillsagda kommer att leda till mänsklighetens undergång.

Det är nästan så att jag börjar tro att minskande ozonlager, smältande isberg, våldsamma stormar och höjd medeltemperatur är rökridåer iscensatta endast för att beröva oss all den personliga integritet vi i vår enfaldiga illusion tror oss inneha. De sista pusselbitarna inför det kommande bevakningssamhället läggs på plats mitt framför våra ögon, men vår naivitet förblindar oss.

Det senaste exemplet handlar om brittiska polisers rättighet att i stort sett godtyckligt hacka persondatorer. Det enda som krävs är att bestämmande konstapel anser sig ha goda skäl att hacka datorn, till exempel om brott misstänks. Detta innebär att det anses vara ok att bryta sig in hos folk och installera keyloggers, fritt skicka virus som utnyttjar kända sårbarheter för att på det sättet få kontroll över information, eller att avlyssna trådlösa nät.

Enligt HAX finns en sådan utredning klar också för Sverige, som dessutom fokuserar på att man måste försöka komma runt lösenord, kryptonycklar samt anonymiseringstjänster. Detta är så otroligt att det är svårt att begripa. Inte bara är det en kränkning av den personliga intergriteten, det är dessutom ett direkt hot mot våra mänskliga rättigheter samt ett hämmande av en kreativitet som skyndat på vår tekniska utveckling.

Det finns idag flera sätt att skydda sin personliga information och det är ett fokus som ständigt kommer på tal så fort man börjar diskutera central informationslagring. För att det regeringen vill ska kunna fungera måste en av två saker hända. Det första alternativet är att det blir förbjudet att försöka skydda personlig information m.h.a. kryptering, lösenord eller att försöka agera anonymt. Det andra alternativet är att myndigheter ska få tillgång till samtliga medel som gör att ovan kan knäckas eller spåras, t.ex. genom att få ta del av information som gör detta möjligt (källkod, privata nycklar o.s.v.).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. En dag kommer vi alla att ha ett chip i armen som inte bara innehåller all vår personliga information och bankinformation, det kommer också att göra det möjligt att se exakt var vi befinner och vart vi har befunnit oss worldwide precis närsomhelst. Med den förändringstakt som tagit fart bara de senaste 5 åren kommer detta kanske till och med att ske innan min pension vilket jag däremot aldrig hade kunnat tro. Jag har aldrig varit för uppror, men nu börjar vi nå även min gräns för vad som kan accepteras. Om vi inte agerar snart, så kommer vi en dag att vakna upp utan att känna igen världen som den såg ut när vi gick och lade oss.

FRA (Fjantar äR de Allihopa)

Jo, tiden har väl kommit att anteckna några stackars vilsna ord om den hysteri som regeringens och riksdagens enade bidrag orsakat. FRA är ett av de tydligaste tecknen för att dagens regering inte verkar för medborgarnas bästa. Däremot kan man mycket väl diskutera om lagen kanske trots detta är för landets bästa. Jag ser bara två alternativ till att denna pinsamma situationslytelse överhuvudtaget kunna inträffa. Det första är väldigt uppenbart, nämligen att man beslutat sig för att genomföra en lag som först lades fram för 5 år sen, i tron att det skulle vara ren rutin att driva igenom den. Slutsatsen är att det isåfall gjorts med en nyputsad genomskinlig inkompetens som det kommer att skrivas spaltmeter om i diverse böcker de kommande åren.

Det andra alternativet är att det hela genomförts via påtryckningar utifrån, d.v.s. från annan totalitärmakt (läs USA). Detta andra alternativ är inte så otroligt som man kan tro (minns TPB), framförallt inte om man tar hänsyn till Sveriges strategiska geografiska- och infrastrukturella läge. Med vår välbyggda infrastruktur på bredbandshållet är vi det viktigaste navet för trafik både österifrån (Finland och Ryssland) och västerifrån (Norge). Även mycket av den trafik som bara skickas mellan nordiska länder och till och med en del av den som skickas inom Sverige, tar en sväng nerom mellaneuropa och passerar då också Svenska gränsen och kommer därmed också att utsättas för hårdare granskning. Säg, vem kan ha intresse av sådan information på kontinuerlig basis?

Först nu börjar en del riksdagsfjantar inse sitt misstag och säger att de skulle röstat annorlunda idag, bara några veckor efter att beslutet togs. Herregud säger jag, är dessa miffon till politiker så in i helvetes inkompetenta att de inte först tar reda på vad omröstningen handlar om? Givetvis försöker de nu vinna poäng, men faktum och deras röst kvarstår. De har redan förlöjligat sig själva och jag hoppas att vi svenskar inte går på detta löjets skimmer till upprättelseförsök. De är och förblir idioter och har förbrukat sitt förtroendeuppdrag så pass att det är på gränsen till att vara brottsligt.

Idag har stifltelsen Centrum för rättvisa lämnat in en anmälan till Europadomstolen där de vill ha lagen prövad med avseende på skydd mot den personliga integriteten. I täten ligger medborgarnas brist på rätt att få reda på om de varit under granskning eller om några av våra privata meddelande snappats upp och lästs av FRA. Detta skiter jag totalt i egentligen, men duger det som underlag för att Europadomstolen ska underkänna lagen så är jag glad som en nybliven lottovinnare. Men problemet i sig ligger inte i om vi får reda på att vi granskats eller ej, problemet är att vi kan bli granskade utan någon som helst orsak. Nästa steg i utveckligen är att vi alla får inopererat RFID-chip redan från födseln och då är vi fan i mig buttfuckade hela högen.

Jag är för att våra upprätthållare av lagen har ganska stora rättigheter i brottsbekämpning men inte fan att de ska få ge sig på vemsomhelst helt godtyckligt. Livet skulle bli en enda lång fars av världens tråkigaste patiens, med korten upplagda utan möjlighet för att patiensen ska gå ut. Same shit every day, eftersom ingen skulle våga göra något. Blir en ‘Medborgare’ precis som i Starship Troopers och frånsäg dig rätten till ditt liv enbart genom att klicka på en länk.

Nej, Rheinfeldt och de andra tomtenissarna får rycka upp sig något fantastiskt om de inte ska lida partiets största nederlag någonsin. Dessutom kan jag garantera att all världens skattesänkningar inte kompenserar för inskränkningar i hur vi lever och våra rättigheter. Om de tror något annat så har detta landet större problem än vi någonsin kan få under Socialdemokratiskt styre och jag har ett personligt hat mot det partiet. Det talas om att valet 2006 var ett missnöjesval, d.v.s. det blev regeringsbyte eftersom folk var så innerligt trötta på sossarnas landsomväldande förstörelsepolitik. Att inte bättre kunna utnyttja detta redan på förhand överläge är patetiskt av den nuvarande regeringen och troligtvis ett stort bevis på omogenhet. Nejfan, på med vantarna och slänga ut fjantarna. Eller så börjar vi verka för en återuppstånden Kalmarunion..