Plikten 2006

Så, då var det gjort för sista gången detta årtionde och för femte gången i mitt liv. Jag har gjort mig hörd och utnyttjat min demokratiska rättighet att säga vad jag tycker. Nu hoppas jag bara att jag ska slippa ännu en stor besvikelse.

Jag minns fortfarande valvakan 2002. Jag satt upp långt efter midnatt och hoppades på ett under, men inget hände. Det såg lovande ut i början, men sedan gick det rakt utför. Det var nästan så jag började tvivla på mig själv. Har jag så fel, eller är svenska folket såna urbota idioter att de inte fattar vad som är bäst för dem? Detta åtföljdes av det amerikanska valet där jag faktiskt blev riktigt förbannad när Bush avgick med segern. Jag gav nästan upp hoppet om mänskligheten, är både svenskarna och amerikanerna verkligen så bortdribblade?

Nu är jag fyra år äldre och jag har aldrig varit så insatt i politiken som jag varit detta året. Förr har jag alltid varit rädd för att mina åsikter inte ska överensstämma med det parti jag röstar på. Jag har trott att för att kunna diskutera politik måste man kunna “sitt” partis agenda utan och innan och hålla sig till denna. Det är inte förrän på senare år som jag insett att jag handlat fel. I år har jag sagt vad jag tycker och detta har bara bekräftat att jag trots allt röstat rätt i mina tidigare val, även om de rösterna till viss del lagts utan insikt och kunskap.

Men det är väl så det varit i många år? I barns uppfostran ingår det oftast också en politisk uppfostran som gör att man röstar som sina föräldrar. Politik kan vara oerhört svårt att greppa tag i och det är ännu svårare att veta vilket parti som stämmer överens med ens egna åsikter. Man bli grupperad och inräknad, man blir ett får i hagen utan något att säga till om. Det kanske trots allt varit så att vi under lång tid har haft det ganska bra i Sverige och därför inte behövt bry oss om vem som regerar?

Jag tycker mig ha sett en förändring i år. Det är mer sakfrågor, det är fler som yttrar sig och politiska diskussioner sträcker sig långt ner i åldrarna. Det är inte heller konstigt att det just p.g.a. detta kanske blir extra svårt för förstagångsväljarna. Dessa väljare som dels har sin politiska uppfostran från sina föräldrar och dels får ännu fler åsikter från kompisar och vänner. Vem har rätt? Finns det ett rätt och fel? Allt som sägs låter ju jättebra, vill alla partier verkligen samma sak?

Detta är första året jag verkligen röstat med övertygelse om att jag gjort rätt val. Sverige har förändrats, men det har inte den politiska makten. För att följa med i dessa förändringar behövs det en regering som faktiskt är i tiden. Allt snack om historiska klasskamper känns förlegat och framförallt förbrukat. Det är inte så Sverige ser ut idag. Dessa förlegade ideologier måste läggas åt sidan för att kunna bearbeta och lösa de faktiska problem som finns i vårt samhälle.

Jag och Anna Book har idag röstat och tagit ställning om vad vi tycker Sverige behöver. Vi tillhör samma valdistrikt insåg jag idag när jag såg henne i vallokalen. Vad hon röstade på vet jag inte, det är hennes ensak, men jag hoppas givetvis att också hon röstat för ett bättre Sverige och en ny statsminister.

För mig var det femte gången jag lade min röst på Moderaterna i Riksdagsvalet. Vissa att du också bryr dig och ta dig till vallokalen och rösta på något nytt!

Skriva gärna en kommentar eller prenumerera på RSS.

Kommentarer

Det känns som att vi får ny statsminister ikväll, själv röstade jag för första gången och det känns bra att äntligen få framföra sin åsikt på riktigt. Däremot har jag varit väldigt förvirrad ända fram tills vallokalen, jag tror att man blir säkrare ju äldre man blir.

Lämna en kommentar

(required)

(required)