Fattig-Sverige

Går det bra eller dåligt för Sverige? Det är en fråga jag ställer mig dagligen. Av politikerna kommer det konstant motstridiga besked där vi från vänsterhåll hör att vi har de bästa tiderna på länge, men högersidan skanderar massarbetslöshet. Så vad gäller? Kommenterar de olika saker, eller ljuger de oss rakt upp i ansiktet? Är det valpropaganda vi hör? Givetvis är det så. Låt oss kolla lite med egna ögon och se hur det ligger till egentligen.

Tar vi en titt på en av de stora bitarna i högerns godisskål, så hittar vi bidragsberoendet. Räknar vi om siffrorna till helårsekvivalenter (vissa personer har bara bidrag en viss tid på året), så motsvarar det över en miljon helårsbidragstagare (1,8 miljoner är beroende på något sätt). Givetvis är personer beroende av bidrag i olika stor utsträckning men runt 500 000 är helt beroende av de bidrag de får. Detta innebär att de inte har några andra typer av inkomster. År 2004 var runt 59% av den svenska befolkningen i arbetsför ålder och av dessa var det runt 20% (i helårsekvivalenter) som helt försörjdes av sociala ersättningar och bidrag.

Den öppna arbetslösheten låg under 2005 kvar på samma nivå som 2004, men hur kan vänsterkartellen då säga att vi har fler personer sysselsatta idag? Svaret är ganska lätt. Tittar vi på faktiska siffror har vi faktiskt fler personer som är sysselsatta idag, men det som ofta utelämnas är att vi ökat antalet personer tillgängliga inom arbetskraften med ungefär lika många som blivit sysselsatta under samma period. För tillfället genererar vi alltså bara tillräckligt med arbetstillfällen för att upprätthålla status quo.

Men Sverige går ju jättebra och vi har ett plus i ekonomin. Det stämmer. Under 2005 ökade BNP med 2.7%. Det är dock inte konsumtionen inom landet som står för ökningen, utan det är istället exporten och då framförallt tjänstesektorn (bl.a. IT) som står för denna ökning. Konsumtionen utomlands har däremot ökat men importen ökade mer än exporten varför handelsnettot blev ganska lågt.

Så, idag kom det en rapport om att inkomstklyftorna ökar i Sverige. Tar vi en titt på statistiken så ser vi att antalet helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar ständigt har ökat mellan 1990-1994 och har sedan dess legat kvar på en ganska jämn, hög nivå. Vi har alltså i nästan 15 år haft över en miljon som helt försörjts med sociala ersättningar och bidrag. I veckan lämnade regeringen sin budgetproposition som ökar på bidragsberoendet ytterligare, i ett försök att via bidrag minska dessa klyftor.

  1. Vi har över en miljon som till fullo är bidragsberoende i Sverige
  2. Vi har en jobbpolitik som enbart tillfredställer tillskottet i arbetskraften
  3. Vi har en politik som försöker kompensera inkomstklyftor med ökat bidragsberoende
  4. Ökad skatt försöker kompensera det ökade bidragsberoendet, vilket slår hårdast mot låg- och medelinkomsttagare

Och folk ställer sig frågande till varför dessa klyftor ökar. Jag håller med Inger i Handen:
– Det är förjäkligt

Skriva gärna en kommentar eller prenumerera på RSS.

Kommentarer

[…] På DN Debatt idag utvecklar Christin Johansson och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR orsakerna till de allt större samhällsklyftorna vi ser i Sverige. I en tidigare post kommenterade jag den allt större ekonomiska klyftan vi ser mellan rika och fattiga i Sverige. Något man absolut inte ska bortse från, är den kanske än allvarligare samhällsklyfta vi ser i ett före detta välfärdssamhälle. […]

Lämna en kommentar

(required)

(required)