I valårets sanna anda hittar man politiska diskussioner var man än bläddrar. Det intressanta och tillika positiva är att det är väldigt många ungdomar som har åsikter. Låt oss hoppas att det håller i sig tills det är dags att i September spendera de två viktigaste minuterna på fyra års sikt.

En vanlig villfarelse jag stöter på är att resurser i offentliga sektorn kommer att lösa alla våra problem. Folk behöver jobb och antalet anställda inom offentlig sektor kan vi själva styra över, så varför inte låta Petter och Agda dela börda på vårdhemmet? Det är ju så lätt. Eller är det verkligen så? Kommer ett skapande av tiotusentals "nya" jobb inom offentlig sektor lösa en stor del av våra problem med arbetslösheten och möjligtvis ge okvalificerade ungdomar en fot in i arbetslivet? Kommer det att få fart på casinopengarna och bättra på välfärden?

Njae. Det är en kortsiktig lösning. Låt folk ta på sig nya spenderarbyxor istället för att stoppa dem i det offentliga evighetsmaskineriet. Missförstå mig inte, offentlig sektor behövs, men det är inte där vi hittar nyskapande och entreprenörsandan. Det är inte där vi hittar de nya sätten för fotfolket att generera pengar och höja sitt levnadsvärde.

Vi måste underlätta för alla att genomföra sina idéer och våga ta risker. Vi måste underlätta för företagande och sänka den vänsterkonservativa tröskeln för förverkligande av personliga drömmar. Vi måste våga tro på visioner! Vi måste få tillbaka en välfärd där vi faktiskt har råd att ta hand om de som behöver vår hjälp i samhället!

Till och med offentlig sektor skulle kunna effektiviseras om man bara tillhandahöll verktygen. De som någon gång under de senaste åren varit i behov av vård vet säkerligen vad jag menar. Sju timmars väntetid för att få en minut med en läkare. Det blir allt svårare att få individuell, personlig hjälp. Det är Tomtens verkstad oavsett vilken tid på året man kommer dit. Det är 30-talets löpande-bandprincip som gäller och det avslutas med en stämpel i baken om att du är OK, utan utredning eller djupgående analys. Alternativet är att du gnäller dig till ett sjukintyg, utan utredning eller djupgående analys. För de som verkligen vill ut i arbetslivet men idag inte har möjligheten är det samma sak. En sjukstämpel, utan utredning eller djupgående analys. Vi måste våga investera i tillfrisknande för att längre fram få mångdubbelt tillbaka på denna investering, både ekonomiskt och i individuellt välmående.

Tänk dig att du föds med en option till f-skattesedel. Tänk dig att det räcker med att du skaffar dig en enda kund så är du igång. Tänk dig att du under en viss uppstartstid får lov att återinvestera de pengar du genererar utan att behöva skatta bort ditt blod och dina svettdroppar. Tänk om du skulle kunna få lov att ta hand om din egen framtid och faktiskt få bestämma över ditt eget liv!

Skriva gärna en kommentar eller prenumerera på RSS.

Kommentarer

Inga kommentarer.

Lämna en kommentar

(required)

(required)