Arkiv för April, 2006

"Springa efter en boll, vilket slöseri av energi". 

En bra fotbollsmatch är ren poesi mina vänner. Tänk er 98 000 som unisont skriker och sjunger ömsom glädje, ömsom sorg. Lägg till frustration och ilska och hela dramagenren kan täckas. Tänk er förhoppningen, när man har möjlighet att peta klotet in i en bur och få ta emot publikens visade uppskattning. Tänk er ett misslyckat friläge och samma publik hånar och mobbar på gränsen till vad som anses tillåtet i svensk skola.

Ibland får man äran att åtnjuta en hel bok av små noveller och poemer. En bra fotbollsmatch är en skaldekonst väldigt få klarar av att uttrycka i text. Lägg till äran att få ha Ronaldinho i verserna, så blir det magi.

Tänk er 98 000 som samstämmigt sjunger ert namn, såsom Henke Larsson fick höra ikväll. Det är poesi mina vänner, ljuv poesi.

Blaugrana al vent
un crit valent
tenim un nom
el sap tothom:
Barca , Barca, Barca !

Monopolist, javisst!

SvD har idag en artikel där de redogör för de statliga bolagens reklamsatsningar. Bolagen är antingen hel- eller delägda av staten och de flesta har ökat sina investeringar i reklam de senaste åren.

Är det rätt att staten ska använda skattebetalarnas pengar för att försöka övertyga oss om vad vi bör göra och tycka? Företagens intäkter och våra skattepengar används även i konkurrenssituationer med privata företag. Skattebetalarna har inte något att säga till om vad gäller användningen av dessa pengar. Det är fullt möjligt, eller rättare sagt mer än mycket troligt, att du bidrar ekonomiskt till att marknadsföra något du inte står för. Du kanske till och med bidrar med skattepengar till reklam för ett företag eller verksamhet som är direkt konkurrent till det företag där du jobbar.

Ovan kan man till viss del acceptera, det är trots allt statliga företag som konkurrerar med privata alternativ. Det kanske allvarligaste i allt detta är att företagen använder pengarna för att marknadsföra själva monopolsituationen, där Systembolagets senaste reklamkampanj ligger närmast i tiden. De försöker måla upp en svartbild, inte långt från ett samhälleligt förfall, om monopolsituationen försvinner.

Är det verkligen monopolföretagens uppgift att vara förespråkare för en politisk marknadssituation där de är ensamma aktörer? Är det rätt av monopolföretagen att använda statliga medel för att finansiera reklam med enda syfte att stänga ute konkurrens?

För mer läsning i ämnet, kan ni klicka här. (10MB PDF)


Villarreal vs Arsenal

Det är ännu en schysst fotbollsvecka. Pallar Arsenal trycket och drar nytta av sin vinst på 1-0 från förra veckan? Det är upp till bevis på varmare breddgrader. Vad sägs om en eventuell final mellan Fredrik Ljungberg och och Henrik Larsson?

Mitt tips: 1-2, Arsenal går vidare.

Edit: Arsenal gjorde om reprisen som de gjort två ggr tidigare. 0-0 och de gick vidare på ett mål hemma. Div3-stuk på matchen som helhet…


Snappade upp följande länk. Introt är ett måste och sedan är det bara att klicka runt för mer info. PR? Javisst. Bra? Imponerande.

Rörelsen


Fattig-Sverige

Går det bra eller dåligt för Sverige? Det är en fråga jag ställer mig dagligen. Av politikerna kommer det konstant motstridiga besked där vi från vänsterhåll hör att vi har de bästa tiderna på länge, men högersidan skanderar massarbetslöshet. Så vad gäller? Kommenterar de olika saker, eller ljuger de oss rakt upp i ansiktet? Är det valpropaganda vi hör? Givetvis är det så. Låt oss kolla lite med egna ögon och se hur det ligger till egentligen.

Tar vi en titt på en av de stora bitarna i högerns godisskål, så hittar vi bidragsberoendet. Räknar vi om siffrorna till helårsekvivalenter (vissa personer har bara bidrag en viss tid på året), så motsvarar det över en miljon helårsbidragstagare (1,8 miljoner är beroende på något sätt). Givetvis är personer beroende av bidrag i olika stor utsträckning men runt 500 000 är helt beroende av de bidrag de får. Detta innebär att de inte har några andra typer av inkomster. År 2004 var runt 59% av den svenska befolkningen i arbetsför ålder och av dessa var det runt 20% (i helårsekvivalenter) som helt försörjdes av sociala ersättningar och bidrag.

Den öppna arbetslösheten låg under 2005 kvar på samma nivå som 2004, men hur kan vänsterkartellen då säga att vi har fler personer sysselsatta idag? Svaret är ganska lätt. Tittar vi på faktiska siffror har vi faktiskt fler personer som är sysselsatta idag, men det som ofta utelämnas är att vi ökat antalet personer tillgängliga inom arbetskraften med ungefär lika många som blivit sysselsatta under samma period. För tillfället genererar vi alltså bara tillräckligt med arbetstillfällen för att upprätthålla status quo.

Men Sverige går ju jättebra och vi har ett plus i ekonomin. Det stämmer. Under 2005 ökade BNP med 2.7%. Det är dock inte konsumtionen inom landet som står för ökningen, utan det är istället exporten och då framförallt tjänstesektorn (bl.a. IT) som står för denna ökning. Konsumtionen utomlands har däremot ökat men importen ökade mer än exporten varför handelsnettot blev ganska lågt.

Så, idag kom det en rapport om att inkomstklyftorna ökar i Sverige. Tar vi en titt på statistiken så ser vi att antalet helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar ständigt har ökat mellan 1990-1994 och har sedan dess legat kvar på en ganska jämn, hög nivå. Vi har alltså i nästan 15 år haft över en miljon som helt försörjts med sociala ersättningar och bidrag. I veckan lämnade regeringen sin budgetproposition som ökar på bidragsberoendet ytterligare, i ett försök att via bidrag minska dessa klyftor.

  1. Vi har över en miljon som till fullo är bidragsberoende i Sverige
  2. Vi har en jobbpolitik som enbart tillfredställer tillskottet i arbetskraften
  3. Vi har en politik som försöker kompensera inkomstklyftor med ökat bidragsberoende
  4. Ökad skatt försöker kompensera det ökade bidragsberoendet, vilket slår hårdast mot låg- och medelinkomsttagare

Och folk ställer sig frågande till varför dessa klyftor ökar. Jag håller med Inger i Handen:
- Det är förjäkligt


Vi är många som fortfarande minns rapporterna om en kärnkraftsolycka i Ryssland (Sovjet). Vi är säkerligen ännu fler som minns rapporterna om radiokativt nedfall i norra Sverige och varningar om att hela östra Sverige skulle kunna drabbas. Vi är alldeles säkert ännu fler som sett reportage från och om den s.k. "zonen", med dess stora grå betongkomplex. Vi har sett bilder från denna öde spökplats med gräs- och skogsområde helt utan djurliv. Vi har sett och hört om dödsfall, som fortfarande 20 år senare känns minst lika aktuella. Det känns så nära.

Det är baserat på detta inte heller konstigt att man möter folk som debatterar kärnkraften med nästan hatisk inställning. Kärnkraften måste försvinna, för det kommer att hända fler olyckor. Men hur ligger det egentligen till? Har vi vilande atombomber intill husknuten som bara väntar på att förgöra jorden? Var den 26 April 1986 bara en varning om vad vi alla, oundvikligt, kommer att ustättas för?

Låt oss kolla på detta i mer detalj. Tjernobyl var byggt på ett ganska unikt sätt ur västerländsk synvinkel. Den rysslandstysta staten har börjat öppna upp sina arkiv och det har framkommit en del förklaringar som bekräftar vad många redan dragit som slutsats. Tjernobylkatastrofen orsakades av ett konstruktionsfel. Tjernobyl var byggd på ett sätt som inget (mig veterligen) västerländskt kärnkraftverk är byggt. Dess konstruktion tillsammans med den begränsade information som ingenjörerna hade fått ta del av gjorde att olyckan låg och väntade. Den var oundviklig. Tjernobyl var till skillnad från västerländska kärnkraftverk byggd på ett sätt där vattnet inte hade samma modererande effekt. P.g.a. detta blev effekten också att med reaktionen ökade också dess intensitet ytterligare, vilket tyvärr också var det som till slut fick reaktionen att fortsätta okontrollerat. Tillika saknade Tjernobyl det ytterhölje som ska förhindra det stora gapande hål varigenom den radioaktiva strålningen också spreds till omvärlden. Alla västerländska kärnkraftverk har detta ytterhölje, vilket innebär att om en härdsmälta inträffar så begränsas skadan till denna inneslutning. Kärnkraftverket i Harrisburg hade denna säkerhetskontruktion varför det inte heller blev en miljökatastrof av dess haveri.

Vattenfall satsar idag 24 miljarder på att förbättra kärnkraften ytterligare. Är detta välinvesterade pengar? Skulle vi kunna öka produktionen på alternativa källor och istället vara en föregångare med stor export av säker, miljövänlig el? Hur fungerar kärnkraftverk i terroristsammanhang? Blir en naturlig, nödvändig utveckling att bygga kärnkraftverk som är beständiga mot bomber och missiler?

Under 2005 exporterade Sverige ungefär 7 TWh el, vilket förhoppningsvis lett till mindre användande av fossila bränslen i våra grannländer. En stor orsak till detta var ett mycket gott år för vattenkraften. Under ett normalår måste Sverige dock importera el och då är vi ännu mer delaktiga i förbrukningen av fossila bränslen som för oss mot ännu större årstidsförskjutningar.

Totalt slutade vattenkraftproduktionen under 2005 i Sverige vid drygt 72 TWh. Vindkraftproduktionen bidrog med 0,82 TWh och biobränslen med 4 procent till elproduktionen. Kärnkraftproduktionen uppgick till cirka 70 TWh. Övrig värmekraft svarade för 12,1 TWh och den totala elproduktionen i landet blev nästan 155 TWh.

Dessa siffror visar tydligt på att en avveckling av kärnkraftverken inte är möjlig, den svarar idag för halva vårt elbehov. En ytterligare avveckling skulle leda till att vi importerar smutsig el från Danmark och Tyskland. Idén om alternativa energikällor är jättebra och förhoppningsvis kan vi någon dag producera ren och fin el utan behov av kärnkraftverk, som trots allt är bland det renaste, effektivaste och billigaste alternativ vi har idag.

SVT Debatt

Svensk Energi 2005


Celebrity showdown

Ezprezzo.com har listat ett gäng bilder tagna på kändisar när de var unga. Klart värt ett besök. Vissa känner man igen direkt, medan andra överraskar.

Länk


I valårets sanna anda hittar man politiska diskussioner var man än bläddrar. Det intressanta och tillika positiva är att det är väldigt många ungdomar som har åsikter. Låt oss hoppas att det håller i sig tills det är dags att i September spendera de två viktigaste minuterna på fyra års sikt.

En vanlig villfarelse jag stöter på är att resurser i offentliga sektorn kommer att lösa alla våra problem. Folk behöver jobb och antalet anställda inom offentlig sektor kan vi själva styra över, så varför inte låta Petter och Agda dela börda på vårdhemmet? Det är ju så lätt. Eller är det verkligen så? Kommer ett skapande av tiotusentals "nya" jobb inom offentlig sektor lösa en stor del av våra problem med arbetslösheten och möjligtvis ge okvalificerade ungdomar en fot in i arbetslivet? Kommer det att få fart på casinopengarna och bättra på välfärden?

Njae. Det är en kortsiktig lösning. Låt folk ta på sig nya spenderarbyxor istället för att stoppa dem i det offentliga evighetsmaskineriet. Missförstå mig inte, offentlig sektor behövs, men det är inte där vi hittar nyskapande och entreprenörsandan. Det är inte där vi hittar de nya sätten för fotfolket att generera pengar och höja sitt levnadsvärde.

Vi måste underlätta för alla att genomföra sina idéer och våga ta risker. Vi måste underlätta för företagande och sänka den vänsterkonservativa tröskeln för förverkligande av personliga drömmar. Vi måste våga tro på visioner! Vi måste få tillbaka en välfärd där vi faktiskt har råd att ta hand om de som behöver vår hjälp i samhället!

Till och med offentlig sektor skulle kunna effektiviseras om man bara tillhandahöll verktygen. De som någon gång under de senaste åren varit i behov av vård vet säkerligen vad jag menar. Sju timmars väntetid för att få en minut med en läkare. Det blir allt svårare att få individuell, personlig hjälp. Det är Tomtens verkstad oavsett vilken tid på året man kommer dit. Det är 30-talets löpande-bandprincip som gäller och det avslutas med en stämpel i baken om att du är OK, utan utredning eller djupgående analys. Alternativet är att du gnäller dig till ett sjukintyg, utan utredning eller djupgående analys. För de som verkligen vill ut i arbetslivet men idag inte har möjligheten är det samma sak. En sjukstämpel, utan utredning eller djupgående analys. Vi måste våga investera i tillfrisknande för att längre fram få mångdubbelt tillbaka på denna investering, både ekonomiskt och i individuellt välmående.

Tänk dig att du föds med en option till f-skattesedel. Tänk dig att det räcker med att du skaffar dig en enda kund så är du igång. Tänk dig att du under en viss uppstartstid får lov att återinvestera de pengar du genererar utan att behöva skatta bort ditt blod och dina svettdroppar. Tänk om du skulle kunna få lov att ta hand om din egen framtid och faktiskt få bestämma över ditt eget liv!


Idag togs det ett steg närmre ett avslut angående sändningsrättigheter av svensk fotboll. Ett litet steg, men ändock ett steg. Fast jag vill se ett Armstrong-steg, ett rejält nedtramp så sanden virvlar. Canal+ får numera sända den s.k. Veckans Match, vilket innebär en allsvensk match per omgång. Detta gjorde de även ifjol. Viasat vann däremot ett 5-årigt avtal för att visa svenska fotbollslandskamper. Hur det blir med pay-per-view, eller Säsongskortsmatcherna för de som idag innehar Canal+, bataljeras det fortfarande om.

Det börjar likna NHL. Det fattas bara att Svenska fotbollsförbundet tar ut alla fotbollsspelare i någon typ av strejk. Det vore ju toppen, för alla oss fotbollsälskare. Men ärligt talat, varför ska vi ha denna segregering för att få lov att se svensk kultur. Idrott och framförallt fotboll hör bannemig till den svenska kulturen, det är på vårkanten som detta landet vaknar till liv igen. Folk börjar se ljust på framtiden igen, folk vänslas och sjunger ikapp. Men fortfarande ska det bara vara vissa abonnenter förunnat att få åtnjuta idrottslig poesi framför tv-apparaterna.

Nej, kom igen nu gubbar och gubinnor. Kan vi inte få se svensk media revolutionera branschen genom att faktiskt komma till ett riktigt Ronaldhino-avslut och erbjuda svenska folket en förbrödning genom att sända matcherna både på Canal+ och Viasat?

Ja, jag vet. Ibland är jag en hopplös positivist  


Jag ber om ursäkt, men jag kan inte låta bli. Följande bild är så klockren. Må vara bryter jag mot allehanda regler, men jag gör som alla andra som befinner sig i trångmål angående olämpligt publicerande av bilder. Det är min f*rbannade rättighet att yttrycka mig och jag åberopar alla möjliga lagar och förordningar som finns för att stödja mitt agerande…