Politik

Socialdemokratins filosofi i direktsändning

En del minns kanske att vi under 2008 i praktiken antog ett nytt EU-fördrag som bl.a. innebär att EU kommer att få en egen president samt utrikesminister (eller utrikesrepresentant som det kallas). Likaså kommer ordförandeposten inte längre att cirkulera bland medlemsländerna, utan det blir en fast ordförande. Valutan kommer även att börja stavas evro i alla legala texter.

För att denna förändring av EU’s grundlag ska kunna träda i kraft måste den godkännas av alla medlemsländer. Det var här som Irland röstade Nej och satte en del käppar i de redan knaggliga hjulen. Vid tidigare omröstningar hade redan Frankrike och Holland röstat Nej och det förslag Irländarna röstade Nej till var ett omarbetat förslag och därmed också mycket känsligare. Resultatet blev att Irländarna ska göra en ny folkomröstning under 2009 och målet är att fördraget ska börja gälla 2010 istället för 2009 som var planen från början.

Strax efter att Irlands valresultat var klart, medverkade Margot Wallström i BBC, i egenskap av EU’s vice ordförande. Det hon säger gör mig enormt arg och förvånad, men samtidigt kan jag inte låta bli att gotta mig i hur tydligt Socialdemokratins grundtankar framgår, även om Margot i egenskap av EU-parlametariker inte är politiskt aktiv Socialdemokrat just nu.

Genom hela intervjun framgår Socialdemokratins devis om "vi vet bäst". Den enskilde individen har ingen giltig talan, vi behöver alla bli tillsagda vad som är bäst för oss och om vi skulle våga motsätta oss något så genomförs det ändå. Det är ett vidrigt demokratiskt övergrepp som gör mig pinsamt medveten om att hon faktiskt anses representera vårt land i.o.m. sin nationalitet.

Två citat som i stort sett säger allt om varför Margot inte anser att man ska bry sig om vad Irländarna tycker:

"The political leaders have invested so much political capital and time and energy…."
"Let’s leave it to the leaders…."


FRA (Fjantar äR de Allihopa)

Jo, tiden har väl kommit att anteckna några stackars vilsna ord om den hysteri som regeringens och riksdagens enade bidrag orsakat. FRA är ett av de tydligaste tecknen för att dagens regering inte verkar för medborgarnas bästa. Däremot kan man mycket väl diskutera om lagen kanske trots detta är för landets bästa. Jag ser bara två alternativ till att denna pinsamma situationslytelse överhuvudtaget kunna inträffa. Det första är väldigt uppenbart, nämligen att man beslutat sig för att genomföra en lag som först lades fram för 5 år sen, i tron att det skulle vara ren rutin att driva igenom den. Slutsatsen är att det isåfall gjorts med en nyputsad genomskinlig inkompetens som det kommer att skrivas spaltmeter om i diverse böcker de kommande åren.

Det andra alternativet är att det hela genomförts via påtryckningar utifrån, d.v.s. från annan totalitärmakt (läs USA). Detta andra alternativ är inte så otroligt som man kan tro (minns TPB), framförallt inte om man tar hänsyn till Sveriges strategiska geografiska- och infrastrukturella läge. Med vår välbyggda infrastruktur på bredbandshållet är vi det viktigaste navet för trafik både österifrån (Finland och Ryssland) och västerifrån (Norge). Även mycket av den trafik som bara skickas mellan nordiska länder och till och med en del av den som skickas inom Sverige, tar en sväng nerom mellaneuropa och passerar då också Svenska gränsen och kommer därmed också att utsättas för hårdare granskning. Säg, vem kan ha intresse av sådan information på kontinuerlig basis?

Först nu börjar en del riksdagsfjantar inse sitt misstag och säger att de skulle röstat annorlunda idag, bara några veckor efter att beslutet togs. Herregud säger jag, är dessa miffon till politiker så in i helvetes inkompetenta att de inte först tar reda på vad omröstningen handlar om? Givetvis försöker de nu vinna poäng, men faktum och deras röst kvarstår. De har redan förlöjligat sig själva och jag hoppas att vi svenskar inte går på detta löjets skimmer till upprättelseförsök. De är och förblir idioter och har förbrukat sitt förtroendeuppdrag så pass att det är på gränsen till att vara brottsligt.

Idag har stifltelsen Centrum för rättvisa lämnat in en anmälan till Europadomstolen där de vill ha lagen prövad med avseende på skydd mot den personliga integriteten. I täten ligger medborgarnas brist på rätt att få reda på om de varit under granskning eller om några av våra privata meddelande snappats upp och lästs av FRA. Detta skiter jag totalt i egentligen, men duger det som underlag för att Europadomstolen ska underkänna lagen så är jag glad som en nybliven lottovinnare. Men problemet i sig ligger inte i om vi får reda på att vi granskats eller ej, problemet är att vi kan bli granskade utan någon som helst orsak. Nästa steg i utveckligen är att vi alla får inopererat RFID-chip redan från födseln och då är vi fan i mig buttfuckade hela högen.

Jag är för att våra upprätthållare av lagen har ganska stora rättigheter i brottsbekämpning men inte fan att de ska få ge sig på vemsomhelst helt godtyckligt. Livet skulle bli en enda lång fars av världens tråkigaste patiens, med korten upplagda utan möjlighet för att patiensen ska gå ut. Same shit every day, eftersom ingen skulle våga göra något. Blir en ‘Medborgare’ precis som i Starship Troopers och frånsäg dig rätten till ditt liv enbart genom att klicka på en länk.

Nej, Rheinfeldt och de andra tomtenissarna får rycka upp sig något fantastiskt om de inte ska lida partiets största nederlag någonsin. Dessutom kan jag garantera att all världens skattesänkningar inte kompenserar för inskränkningar i hur vi lever och våra rättigheter. Om de tror något annat så har detta landet större problem än vi någonsin kan få under Socialdemokratiskt styre och jag har ett personligt hat mot det partiet. Det talas om att valet 2006 var ett missnöjesval, d.v.s. det blev regeringsbyte eftersom folk var så innerligt trötta på sossarnas landsomväldande förstörelsepolitik. Att inte bättre kunna utnyttja detta redan på förhand överläge är patetiskt av den nuvarande regeringen och troligtvis ett stort bevis på omogenhet. Nejfan, på med vantarna och slänga ut fjantarna. Eller så börjar vi verka för en återuppstånden Kalmarunion..


Mitt Landskrona

Något händer i min barndomsstad. Något som grott väldigt länge, som fått sig ett riktigt fotfäste under senare år. Det är något som startade för längesen, men som jag på avstånd sett växa sig större och större i samband med att jag själv i mina sporadiska hemresor känt igen allt mindre av staden där jag växte upp.

Redan för tjugo år sedan började det talas om ett nytt "fenomen" via rykten på skolraster och fotbollsträningar. Under dessa år gick jag på högstadiet och jag kände mig ganska stor trots allt. Men historier om främmande saker började berättas på raster, saker som man bara sett på film eller hört talas om i storstäder. Ungdomsligor hade börjat skapas som sysslade med olika typer av brottslighet. Jag hörde om ungdomar som blivit rånade, affärer som fått fönster sönderslagna och olika typer av vandalisering. Jag såg aldrig något själv, men kompisar berättade om att de hört att personer jag faktiskt stötte på emellanåt var medlemmar i dessa gäng.

Allt var trots detta ganska främmande fram tills jag en dag gick in i omklädnadsrummet efter veckans idrottstimme i skolan. Min skinnjacka var borta. Min jacka, tillsammans med andra saker som mina kompisar haft med sig, var stulen. "Jaså det är så det går till" tänkte jag samtidigt som det började komma tankar och frågor om vad syftet egentligen var. Hur i hela friden ska de kunna få dessa saker sålda, eller är de bara ute efter att kränka och förstöra för andra? Visa att de kan göra vad de vill och ingen kan göra något åt det?

Skolan blundade för det mesta som hände. Man måste trots allt tänka på att detta beteende var relativt nytt, att ungdomar i olika typer av organiserade gäng ägnade sig åt kriminalitet så nära inpå. Det fanns ingen som visste hur detta skulle hanteras och jag misstänker att personer i ledande ställning hoppades att det var något som skulle försvinna med tiden. Dessa gäng bestod till stor del av ungdomar som invandrat till Sverige med sina föräldrar, men också svenska ungdomar rörde sig i liknande kretsar. De klädde sig på ett visst sätt oavsett om de var födda i Sverige eller utomlands. Stämpeln blev dock givetvis att detta var ett problem begränsat till unga invandrarbarn. Ett hett och farligt ämne som säkerligen skyldes över med förklaringar om att det ändrar sig när de blir äldre.

Men så fel de hade. Visst, dessa ungdomar växte upp, men det hände ingenting med själva grundproblemet. I och med att inget hände med dessa ungdomar, som i stort sett alla visste vem de var, så öppnades det upp för en validitet av liknande beteende för kommande generationer. Nya ungdomar tog vid och gängen växte.

Långt senare, nämligen omkring 10 år efter att jag gått ut högstadiet, träffade jag en arbetskollega på helt annan ort. Vi satt och snackade om barndomen och kom efter ett tag in på Landskrona. Han hade varit ett problembarn, medlem i organiserade gäng i sin hemstad ungefär 30 mil från Landskrona, men jag blev ganska förvånad när han sade att de egentligen tillhörde samma gäng som härjat i min hemstad. Han hade full koll på de namn jag nämnde för honom och de alias de använde. Det var alltså inte alls en begränsad ungdomsbrottslighet det rörde sig om, det var organiserad brottslighet som sträckte sig över hela nordväst-Skåne.

Jag flyttade från Landskrona redan 1994 men redan då började staden kännas lite främmande för mig. Under de kommande tolv åren bodde jag i tre olika städer i mellersta väst-Sverige och Stockholm och mina begränsade besök till Landskrona handlade enbart om att träffa familj och släkt. Staden i övrigt skulle kunna vara vilken främmande stad som helst. Jag kände inte igen mig nämnvärt. Efter att samma varuhus bränts ner för fjärde gången på 5-6 år kanske jag också försökte skaffa mig en viss distans. Såna saker kunde inte hända i "mitt" Landskrona.

Idag ser vi resultatet av den förlamning som drabbade staden redan då. Saker har inte blivit så mycket bättre, utan tvärtom blivit värre på många håll. Problemet har legat och grott likt mögel på en gammal brödskiva. 

Landskrona har nu fått den stämpel Sjöbo fick för 20 år sen, när de vägrade ta emot flyktingar. På den tiden agerade Socialdemokratiska Landskrona precis tvärtom. Alla som inte togs emot i någon annan stad verkade kunna få plats i Landskrona. Med stora industri- och hamn-nedläggningar fanns där nu gott om lediga lägenheter. Inte bara Landskronas "Rosengård" fylldes, utan även det tomrum som gamla varvsarbetare lämnade efter sig efter att ha tvingats till nya jobb i andra städer när Öresundsvarvet lade ner.

Synlig brottslighet och ett avdankat företagsklimat har gjort staden ganska död under dessa år. Entusiasm och entreprenörskap har fått sig en törn och med brist på förhoppningar om att det ska bli bättre tror jag många nu visar sitt missnöje mot de etablerade, misslyckade partierna. De har under oerhört lång tid lovat för mycket och inte lyckats hålla en bråkdel. Ett stort antal felaktiga, konstiga beslut har också tagits, som skapat förvirring och missnöjsamhet hos invånarna. Nu råkar det tyvärr vara så att det är just Sverigedemokraterna som blivit missnöjespartiet folk valt. Redan i förra valet hade de nästan 10% av rösterna i kommunalvalet i Landskrona, nu har dessa mer än fördubblats. Men innebär detta verkligen att var femte invånare i Landskrona är främlingsfientlig och kanske rentav rasist?

Man måste se hela perspektivet för att kunna uttala sig. Det är oerhört lätt att döma och det är inte långt till snacket om farliga högervindar. Jag tycker att man ska se detta som en väckarklocka. Man kan inte behandla invånare hursomhelst, vilket vi nu också sett på regeringsnivå. I en maktlös demokrati kan man som vardagsmänniska bara visa sitt missnöje på ett sätt. Vid det val som hålls vart fjärde år utnyttjar man sin rättighet att visa vem man har mest förtroende för…eller tar sin "hämnd" för en misslyckad tid. Vi är nog framme vid ett vägskäl där svenska medborgare ser vad som händer i samhället och vill ha resultat. Vi har inte råd att vara likgiltiga längre och hoppas på en försvunnen välfärd.

Sverigedemokraterna är något relativt nytt om man bortser från deras rädsla för mångkultur. I Landskrona har etablerade partier inte kunnat få ordning på de stora förändringar som varvsnedläggningarna orsakade. Man har inte kunnat locka till sig tillräcklig sysselsättning och kunskap flyttar till omliggande storstäder som Malmö, Lund och Helsingborg. Jag tror en stor del av rösterna har lagts för att visa sitt missnöje med en långvarig depression och kanske med hopp om en politisk skärpning. Men det finns trots allt en viss orsak till att det blivit just Sverigedemokraterna som fått rösterna. 

Precis som Aftonbladet skriver har invandrare placerats synligt i Landskrona. De har inte stoppats undan i ett ytterområde, de har placerats mitt i staden. Till detta har det under flera år också kommit icke-publicerade rapporter om att invandrare står för upp emot 70% av all kriminalitet i staden. Detta gör det ganska lätt att dra förhastade slutsatser om var stadens problem ligger. Om det är så att man sticker ut på något sätt, som vi alla gör när vi befinner oss i ett halvfrämmande land, så syns det minsta snedsteg extra mycket. Minsta misstag får tredubbel effekt. Nu kan jag inte gå i god för att ovan siffror verkligen stämmer, men låt oss för en kort stund anta att det ligger till på det sättet. Det innebär att många säkert uppfattar det som om invandrare ligger bakom alla brott som begås i staden.

Jag har full förståelse för att Landskrona-borna till slut reagerar, även om jag inte delar uppfattningen om var huvudproblemet ligger. Det är oerhört olyckligt att urvalet av politiska partier är så pass litet, så ett parti som Sverigedemokraterna kan dra vinning av denna situation. Jag hoppas verkligen att politikerna inser allvaret och inte negligerar medborgarnas rop på hjälp.


Det tysta språket

Visst ska man gestikulera och försöka ge kraft åt sina verbala uttalanden genom att på lämpligt sätt göra handrörelser. Problem uppkommer dock i en debatt där du helt enkelt är borta från fokus när du inte har ordet. Då är frågan hur du bäst ger din åsikt om vad motparten säger.

Lars Ohly visar med stor tydlighet sina lagom roade vänstersympatier genom att helt enkelt använda det universella språket, gångbart i alla länder. Visste han månne att han inte skulle få sista ordet?


Grattis Jesper!

Jag kan inte annat än gratulera mig själv. Det kanske låter egoistiskt men för mig känns det som om min röst faktiskt har haft betydelse. Så är det väl i alla lägen. Förlorar man spelar det ingen större roll hur väl och hårt man kämpat, medan man däremot kan känna ett väldigt stort deltagande i framgången när det blir vinst, även om den individuella insatsen egentligen varit liten.

Riksdagsvalet blev en rysare och kurvorna som visar blockmajoritet svängde åt alla håll som fanns möjliga

Tar man en titt på mitt valdistrikt i Solna, så ser man att Moderaterna är oerhört starka just här. Det är en relativt ung stadsdel i ett blått Solna, med nybyggda bostadsrätter i ett expansivt område. Det som är väldigt intressant är att här finns väldigt många unga småbarnsfamiljer. Själva har jag inga battingar, men med detta starka moderatstöd känns det väldigt tryggt att familjepolitiken trots allt verkar ha nått ut. Det känns skönt att slippa behöva gå utanför dörren och varje gång reflektera över vilka idioter som tycker Socialdemokraterna skulle förtjäna 4 år till.

Följande är mitt valdistrikts bidrag till riksdagsvalet

Med tanke på ovan resultat har jag givetvis sett fram emot hur det kommer att se ut i Solna kommun. Det är med stor glädje jag kan se att dett faktiskt blir fortsatt blått. Det är ganska tydliga siffror och Moderaterna går framåt med 13% jämfört med 2002. Det är faktiskt väldigt nära en egen majoritet vilket hade varit nästintill revolutionerande. Solna kommun fick nedan fördelning av rösterna när alla rapporterat in.

Nu blir jag ju oerhört nyfiken vad gäller mina grannars bidrag till det kommunala styret. Döm om min förvåning när jag faktiskt ser en jordskredsseger för Moderaterna. Än en gång blir mitt valdistrikt det med starkast moderatfäste i Solna. Jag och 51% av mina övriga grannar röstade alltså på Moderaterna i riksdagsvalet, vilket var högst i Solna. Nu visar det sig att jag och 61% av mina grannar röstat på Moderaterna även i kommunalvalet. Även detta är högsta siffran i Solna.

Så, man kan sammanfatta kvällen till att vara oerhört lyckad. Lyckan blev inte mindre när Persson i direktsändning rapporterade att han drar sig tillbaka från sitt uppdrag som partiledare, vilket jag tror gjorde att väldigt många drog en djup suck av lättnad. Inte minst inom de Socialdemokratiska leden. Det blir ju inte heller mindre tråkigt av att det ser ut att bli maktskifte i Stockholm med 

Det finns bara en sak att säga. Grattis Jesper, Grattis Solna och Grattis Sverige!


Plikten 2006

Så, då var det gjort för sista gången detta årtionde och för femte gången i mitt liv. Jag har gjort mig hörd och utnyttjat min demokratiska rättighet att säga vad jag tycker. Nu hoppas jag bara att jag ska slippa ännu en stor besvikelse.

Jag minns fortfarande valvakan 2002. Jag satt upp långt efter midnatt och hoppades på ett under, men inget hände. Det såg lovande ut i början, men sedan gick det rakt utför. Det var nästan så jag började tvivla på mig själv. Har jag så fel, eller är svenska folket såna urbota idioter att de inte fattar vad som är bäst för dem? Detta åtföljdes av det amerikanska valet där jag faktiskt blev riktigt förbannad när Bush avgick med segern. Jag gav nästan upp hoppet om mänskligheten, är både svenskarna och amerikanerna verkligen så bortdribblade?

Nu är jag fyra år äldre och jag har aldrig varit så insatt i politiken som jag varit detta året. Förr har jag alltid varit rädd för att mina åsikter inte ska överensstämma med det parti jag röstar på. Jag har trott att för att kunna diskutera politik måste man kunna “sitt” partis agenda utan och innan och hålla sig till denna. Det är inte förrän på senare år som jag insett att jag handlat fel. I år har jag sagt vad jag tycker och detta har bara bekräftat att jag trots allt röstat rätt i mina tidigare val, även om de rösterna till viss del lagts utan insikt och kunskap.

Men det är väl så det varit i många år? I barns uppfostran ingår det oftast också en politisk uppfostran som gör att man röstar som sina föräldrar. Politik kan vara oerhört svårt att greppa tag i och det är ännu svårare att veta vilket parti som stämmer överens med ens egna åsikter. Man bli grupperad och inräknad, man blir ett får i hagen utan något att säga till om. Det kanske trots allt varit så att vi under lång tid har haft det ganska bra i Sverige och därför inte behövt bry oss om vem som regerar?

Jag tycker mig ha sett en förändring i år. Det är mer sakfrågor, det är fler som yttrar sig och politiska diskussioner sträcker sig långt ner i åldrarna. Det är inte heller konstigt att det just p.g.a. detta kanske blir extra svårt för förstagångsväljarna. Dessa väljare som dels har sin politiska uppfostran från sina föräldrar och dels får ännu fler åsikter från kompisar och vänner. Vem har rätt? Finns det ett rätt och fel? Allt som sägs låter ju jättebra, vill alla partier verkligen samma sak?

Detta är första året jag verkligen röstat med övertygelse om att jag gjort rätt val. Sverige har förändrats, men det har inte den politiska makten. För att följa med i dessa förändringar behövs det en regering som faktiskt är i tiden. Allt snack om historiska klasskamper känns förlegat och framförallt förbrukat. Det är inte så Sverige ser ut idag. Dessa förlegade ideologier måste läggas åt sidan för att kunna bearbeta och lösa de faktiska problem som finns i vårt samhälle.

Jag och Anna Book har idag röstat och tagit ställning om vad vi tycker Sverige behöver. Vi tillhör samma valdistrikt insåg jag idag när jag såg henne i vallokalen. Vad hon röstade på vet jag inte, det är hennes ensak, men jag hoppas givetvis att också hon röstat för ett bättre Sverige och en ny statsminister.

För mig var det femte gången jag lade min röst på Moderaterna i Riksdagsvalet. Vissa att du också bryr dig och ta dig till vallokalen och rösta på något nytt!


Smaskig slogan

 

nuff said!

 


Alla ska med – men vart?

Jag bet mig nästan i tungan idag när det levererades en riktigt träffsäker kommentar av Henrik Hjelt. Göran Persson har i alla debatter snackat om att alla ska med och detta tål att tänkas lite mer på.

Det är möjligt att jag är en aningens blåfärgad, men det är inte mycket av fakta som Göran Persson levererat under valdebatterna. Han snackar mycket mer om vad han inte vill göra, än vad han vill göra. Han snackar om att det är bra i Sverige och egentligen ska vi bara rida på någon framgångsvåg som inte ens under en högkonjunktur lyckas ta fart.

Om man imorgon ställs inför Socialdemokraternas mantra om att alla ska med, så ska man försöka tänka ett steg längre. Vad har egentligen presenterats om framtiden och vad Socialdemokraterna vill? Var finns visionerna och nytänkandet? Var finns glöden för att göra det bästa för Sveriges medborgare istället för att bygga på maktfullkomligheten?

Socialdemokraterna vill att alla ska med, men de lyckas inte förklara var, eller åt vilket håll de vill ta Sverige. Så, när du imorgon går för att rösta och du ser det till ytan solidariska "Alla ska med". Ställ dig då frågan om du fått förklarat vart de vill ta oss.

Ställ sen detta mot det enade alternativet som leds av Reinfeldt och du ser att du faktiskt fått väldigt mycket att se fram emot om det blir ett regeringsskifte. Jag vill veta att jag kan se fram emot förbättringar i framtiden och ett bra liv, därför kommer jag att rösta för ett byte av statsminister imorgon!


Statistik Valet 2006

Vi nalkar oss händelsen som numera bara inträffar vart fjärde år, men som ofta också innefattar en enorm spänning långt in på småtimmarna. Något jag ofta retat mig på i tidigare valvakor är avsaknaden av konstant statusuppdatering.

Nu mina vänner behöver ni inte misströsta längre. Det är bara att ha en dator i närheten, så kommer ni att få uppdateringar i realtid direkt från valmyndighetens datorer.

http://val.services.neno.se


Visa riktningen

Det finns väl knappast någon som missat Vänsterpartiets huvudslogan om att rättvisa kommer från vänster. För alla som har ett någorlunda sunt förnuft är det ganska troligt att om något kommer från vänster, så går det alltså åt höger. Rent logiskt borde det alltså vara större rättvisa desto längre åt höger man kommer.

Nu haltar analogin en del, men för de med logiskt och/eller matematiskt tänkade borde vänsterns huvudaffisch få nästintill motsatt innebörd mot vad man tänkt sig.